BirdNET+ Taxonomy

v0.1-Mar2026

← Back to browse

Kakapo
Jake Osborne (cc-by-nc-sa)

Kakapo

Strigops habroptilus
BirdNET IDBN12286
Taxon groupAves
iNat observations64
Image sourceiNaturalist
/taxonomy/api/species/Strigops%20habroptilus
Loading…

Description wikipedia

The kākāpō (Māori: [ˈkaːkaːpɔː]; pl.: kākāpō; Strigops habroptilus), sometimes known as the owl-parrot, is a species of large, nocturnal, ground-dwelling parrot of the superfamily Strigopoidea. It is endemic to New Zealand. Kākāpō can be up to 64 cm (25 in) long. They have a combination of unique traits among parrots: finely blotched yellow–green plumage, a distinct facial disc, owl-style forward-facing eyes with surrounding discs of specially textured feathers, a large grey beak, short legs, large blue feet, relatively short wings and a short tail. It is the world's only flightless parrot, the world's heaviest parrot, and also is nocturnal, herbivorous, visibly sexually dimorphic in body size, has a low basal metabolic rate, and does not have male parental care. It is the only parrot to have a polygynous lek breeding system. It is also possibly one of the world's longest-living birds, with a reported lifespan of up to 100 years. Adult males weigh around 1.5–3 kilograms (3.3–6.6 lb); the equivalent figure for females is 0.950–1.6 kilograms (2.09–3.53 lb). The anatomy of the kākāpō typifies the tendency of bird evolution on oceanic islands. With few predators and abundant food, kākāpō exhibit island syndrome development, having a generally robust torso physique at the expense of flight abilities, resulting in reduced shoulder and wing muscles, along with a diminished keel on the sternum. Like many other New Zealand bird species, the kākāpō was historically important to Māori, the indigenous people of New Zealand. It appears in Māori mythology. Heavily hunted in the past, it was used by the Māori both for its meat and for its feathers. The kākāpō is critically endangered; the total known population of living individuals is 236 (as of 2026). Known individuals are named, tagged and confined to four small New Zealand islands, all of which are clear of predators; however, in 2023, a reintroduction to mainland New Zealand (Sanctuary Mountain Maungatautari) was accomplished. Introduced mammalian predators, such as cats, rats, ferrets, and stoats almost wiped out the kākāpō. All conservation efforts were unsuccessful until the Kākāpō Recovery Programme began in 1995.

Translated Descriptions (17)

ar wikipedia
السَّدَّاف أو الكاكابو أو الكاكاب (بالإنجليزية: Kakapo)؛ (بالماورية: Kākāpō، وتعني حرفيًّا بَبَّغاء اللَّيل‏)، والمعروف كذلك بالبَبَّغاء البومة هو نوع من الببغاوات الدَّجويَّة اللَّاطيَّارة الكبيرة التي تعيش على الأرض، والمُمثِّل الوحيد لجنس ببغاوات السَّدَّاف، يتبع فصيلة السَّدَّافيَّات المتوطِّنة في نيوزيلندا. قد يصل طول السداف إلى 64 سم، مكسوًّا بريشٍ أصفرٍ ضارب على الخضرة، قرص وجهه (القرص الوجهي) مميَّز، وعيون أماميَّة على غرار البومة مع أقراص محيطة بها ريش منسوجٍ نسجًا خاصًّا، ومنقارٍ رماديٍّ كبيرٍ، وأرجلٍ قَصيرةٍ وأقدَامٍ زرقاءَ كبيرةٍ وأجنحة وذَيل قصير نسبيًا: مزيج من السِّمَات ِتجعله فريدًا بين الببغاوات. وَهُوَ الببغاء الأثقل في العالم والوحيد الذي لا يَطير، وهو ذو نشاط ليلي أيضًا، آكل أعشاب، ومُزدَوَجُ الشِّكلِ ازدِوَاجًا وَاضِحًا في قَدِّ الجسم بين الجِنسينِ، وله معدل استقلاب أساسي مُنخَفِضٍ، ولا تَحظَى صِغَارُه بِرِعَايَةٍ أبَوِيَّةٍ. وَهُوَ الببغاء الوحيد الذي يُعَدِّدُ أزواجَهُ عَبرَ تَنَاسُلِ اللِّيك. من المحتمل أن يكون أحد الطيور الأطول عُمرًا في العالم أيضًا؛ يَصِلُ عُمره الافتِراضِيُّ إلى 100 عَامٍ. يزن من 1.5 إلى 3 كيلوغرامات (3.3-6.6 رطل) لِلذكور ومن 0.950 إلى 1.6 كيلوغرام (2.09-3.53 رطل) لِلإناث. يُظهر السداف تطور متلازمة الجزيرة، مع وجود عدد قليل من الحيوانات المفترسة والطعام الوفير، ويوضح تشريحها تطور الطيور في الجزر المحيطية عموماً، فهو يتمتع بجسم قوي عموماً على حساب قُدرات الطيران، ما يُؤدي إلى انخفاض عضلات الكتف مع اختِزَالِ العارضة على عظم القص. كان الكاكابو - مثل العديد من أنواع الطيور النيوزيلندية الأخرى - مهمًا تاريخيًا للماوري؛ وظهر الطَّائِرُ في العديد من عاداتِهِم التَّقليدِيَّة وأساطيرِهم. وجرى اصطيادها بكثافة واستخدمها شعب الماوري مَورِدًا (لِكُلٍّ من لُحومها وريشها، والتي كانت تُستخدم لِصُنع قطع ملابس عالية القِيمة). نادرًا ما احتُفظ بها حيواناتٍ أليفةٍ. الكاكابو في خطر شديد؛ مجمل عدد الأفراد البالغين المسجلين هو 249 فردًا حيًّا، وهم معزولون في أربع جزر صغيرة قبالة سواحل نيوزيلندا، طُهرت من الحيوانات المفترسة سلفاً لهذا الغرض. أدى الإدخال السابق للحيوانات المفترسة مثل القطط والجرذان والقوارض والقاقم في أثناء الاستعمار البريطاني إلى القضاء على الكاكابو النادر بالفعل، بعد أن عانى الصيد الجائر من الماوري الأوائل. بدأت جهود الحماية في تسعينيات القرن التاسع عشر، لكنها لم تكن ناجحة حتى تنفيذ برنامج فريق إنقاذ الكاكابو بعد قرنٍ في عام 1995. يُحتَفَظُ بِمُعظمِ الكاكابو في جزيرتين صغيرتين خاليتين من الحيوانات المفترسة؛ غودفِش وأنكور، حيث تُرَاقَبُ عن كثب، بينما يَجري اختبار جزيرة ليتل باريير مَنزِلًا ثَالِثًا للأنواع.
cs wikipedia
Kakapo soví (Strigops habroptilus), jinak též papoušek soví, je jeden z nejvzácnějších papoušků na světě, který přežívá na několika ostrovech Nového Zélandu, zbavených introdukovaných savčích predátorů. Dosahuje výšky kolem 60 centimetrů, váhy až 4 kg, takže je největším a nejtěžším papouškem na světě, a neumí létat. Jeho obličej připomíná sovu, a jako sova se také vyznačuje noční aktivitou (kākāpō v řeči původních obyvatel, Maorů, znamená noční papoušek). Může se dožít cca 60 let a někdy i výrazně více.
da wikipedia
Kakapoen (Strigops habroptila), eller uglepapegøjen, er verdens tungeste papegøje, da den kan veje op til 3,5 kg. Kakapoen er samtidig verdens eneste papegøje, der ikke kan flyve. Den er aktiv om natten.
de wikipedia
Der Kakapo (Strigops habroptilus) ist ein Papagei, der in Neuseeland beheimatet ist. Er ist die einzige Art der Unterfamilie Strigopinae (Eulenpapageien). Sein Name kommt aus der Sprache der Māori: Kākāpō, deutsch Nacht-Papagei. Der nachtaktive Vogel ist im Wesentlichen ein Pflanzenfresser. Er ist der einzige bekannte rezente flugunfähige Papagei. Der Kakapo ist akut vom Aussterben bedroht. Im Jahre 1994 war mit nur noch 47 Vögeln ein Tiefststand erreicht. Seitdem hat sich der Bestand aufgrund intensiver Bemühungen um die wenigen verbliebenen Vögel langsam, aber kontinuierlich erhöht und umfasste Anfang 2026 wieder 237 Kakapos.
es wikipedia
El kakapo (del maorí kākāpō, que significa ‘loro nocturno’; Strigops habroptilus)​ es una especie de ave psitaciforme de la familia de los estrigópidos, nocturna y endémica de Nueva Zelanda. Es la única especie del género monotípico Strigops y de la subfamilia Strigopinae. Es famoso por ser el único loro no volador del mundo, el loro más pesado y el único loro que tiene un sistema de cría del tipo lek. Es también una de las aves más longevas. A pesar de su incapacidad de volar sobrevivió a la introducción de especies invasoras y a la deforestación; otras aves como la huia (que podía volar) se extinguieron. Los kakapos están considerados como especie en peligro crítico de extinción, con doscientos cuarenta y nueve ejemplares vivos reconocidos, todos ellos clasificados.​ Antes del Terciario los ancestros del kakapo se hallaban en el territorio que hoy día son las islas de Nueva Zelanda. Debido a la ausencia de depredadores terrestres perdieron la capacidad de volar. Su mayor predador era un águila diurna gigante de la cual se refugiaba entre la vegetación y en madrigueras. Con la colonización polinesia y europea y la introducción de animales depredadores como perros, gatos, ratas, cerdos y armiños, casi todos los kakapos fueron exterminados. Los esfuerzos por su protección y conservación empezaron en 1890, pero no tuvieron éxito hasta la implantación del Plan de recuperación del kakapo, en 1980. Los ejemplares vivos existentes crían en dos islas libres de predadores: en la isla Chalky, al suroeste de Fiordland, y en la isla Codfish, cerca de la isla Stewart, donde son controlados muy de cerca. Los kakapos también habitan en la isla Little Barrier. En las islas Sur y Norte ya se han extinguido.
fi wikipedia
Kakapo eli pöllöpapukaija (Strigops habroptila) on Uudessa-Seelannissa tavattava äärimmäisen uhanalainen uudenseelanninpapukaijalaji. Papukaijalinnuista se on painavin ja ainoa lentokyvytön laji.
fr wikipedia
Le kakapo (Strigops habroptilus), aussi appelé Strigops kakapo ou perroquet-hibou, est une espèce nocturne de très grands perroquets (jusqu'à 60 cm) endémique en Nouvelle-Zélande. C'est la seule espèce du genre Strigops et de la sous-famille des Strigopinae. Son nom signifie « perroquet de nuit » en maori. Il possède un plumage jaune-vert marbré, un disque facial constitué de plumes sensorielles ressemblant aux vibrisses, un gros bec gris, de courtes pattes, de grands pieds et des ailes et une queue relativement courtes. Certaines caractéristiques le rendent unique en son genre : c'est le seul perroquet non-volant du monde et le plus lourd, le seul perroquet à avoir un système de reproduction de type lek polygyne. Il est herbivore, a visiblement un dimorphisme sexuel dans la taille du corps, un faible taux de métabolisme de base, et le mâle ne prend aucun soin de sa progéniture. Il est aussi probablement l'un des oiseaux ayant la plus longue espérance de vie du monde. Son anatomie est caractéristique de l'évolution des oiseaux sur les îles océaniques avec peu de prédateurs et une nourriture en abondance : un physique généralement robuste avec augmentation du rendement thermodynamique au détriment de sa capacité de vol, réduction des muscles des ailes et bréchet atrophié sur le sternum. À l'instar de nombreuses autres espèces d'oiseaux de Nouvelle-Zélande, le kakapo était historiquement important pour les Maoris, peuple indigène de Nouvelle-Zélande, apparaissant dans plusieurs de leurs légendes et de leur folklore. Il a été chassé et utilisé par les Maoris, à la fois pour sa viande comme source de nourriture et pour ses plumes, qui étaient utilisées pour fabriquer des vêtements de grande valeur. Il a également parfois servi d'animal de compagnie. Le Kakapo est en danger critique d'extinction. En février 2012, on recensait seulement 126 individus vivants, dont la plupart ont reçu un nom de la part du personnel employé à sa conservation. En raison de la colonisation polynésienne et européenne et de l'introduction de prédateurs tels que le chat, le rat, le furet, et l'hermine, le kakapo a pratiquement disparu. Les efforts de conservation ont commencé dans les années 1890, sans donner de résultats probants jusqu'à la mise en œuvre du plan de relance du Kakapo dans les années 1980. Depuis avril 2012, les kakapos survivants sont regroupés sur trois îles exemptes de prédateurs, l'île de la Morue, l'île d'Anchor et l'île de la Petite Barrière où ils sont étroitement surveillés. Deux grandes îles du Fiordland, l'île Resolution et l'île Secretary, font l'objet de grands travaux de restauration écologique pour préparer l'auto-maintien d'écosystèmes comportant un habitat approprié pour le Kakapo.
it wikipedia
Il cacapò (o cacapo o kakapò; dal māori kākāpō, 'pappagallo notturno', in cui kākā sta per 'pappagallo' e pō per 'notte'; Strigops habroptila G. R. Gray, 1845), detto anche strigope, è un grosso pappagallo terricolo, dalle abitudini notturne e incapace di volare; appartiene alla famiglia degli Strigopidi ed è endemico della Nuova Zelanda. È l'unica specie del genere Strigops Gray, 1845. Possiede un piumaggio finemente screziato di colore giallo e verde, un caratteristico disco facciale di piume sensoriali simili a vibrisse, un grosso becco grigio, zampe corte, piedi grandi e ali e coda relativamente corte. Una combinazione di fattori rende questo uccello unico tra i rappresentanti del suo genere: è l'unico pappagallo al mondo incapace di volare, nonché quello più pesante; ha abitudini notturne ed è erbivoro; presenta un netto dimorfismo sessuale per quanto riguarda le dimensioni; ha un basso metabolismo basale e il maschio non svolge alcun ruolo nelle cure parentali, anzi, questo è l'unico pappagallo che possiede un sistema riproduttivo poliginico basato sui lek. Probabilmente è anche uno degli uccelli più longevi del mondo. La sua anatomia riflette chiaramente la tendenza evolutiva degli uccelli che si trovano a vivere su isole oceaniche con pochi predatori e abbondanza di cibo: corporatura generalmente robusta, con accrescimento dell'efficienza termodinamica a scapito delle abilità di volo, muscoli delle ali ridotti e diminuzione delle dimensioni della carena dello sterno. Come molti altri uccelli della Nuova Zelanda, il cacapò, in passato, era ben noto ai Maori, gli abitanti indigeni della Nuova Zelanda, ed era uno dei protagonisti di molte loro leggende e del folclore tradizionale; ciononostante, i Māori davano a questo uccello una caccia intensa, sia per la sua carne, che per le sue piume con cui venivano prodotti capi di vestiario considerati di gran pregio. Talvolta venivano tenuti anche in cattività come animali domestici. Il cacapò è una specie gravemente minacciata di estinzione: nel dicembre 2017, secondo quanto riportato dagli esperti dell'apposito programma di recupero, il Kakapo Recovery Programme, erano in tutto 154 esemplari adulti, alla maggior parte dei quali sono stati dati nomi propri. In seguito alla colonizzazione da parte dei polinesiani, prima, e degli europei, dopo, e all'introduzione di predatori quali gatti, ratti, furetti ed ermellini, il cacapò si è ritrovato sulla soglia dell'estinzione. I primi programmi di conservazione ebbero inizio negli anni '90 del XIX secolo, ma i primi successi si riscontrarono solamente con la messa in atto del Kakapo Recovery Programme negli anni '80. Attualmente, tutti i cacapò rimasti si trovano su tre isole libere dai predatori, Codfish (Whenua Hou), Anchor e Little Barrier, dove vengono continuamente monitorati. Due grandi isole del Fiordland, Resolution e Secretary, sono state oggetto di programmi di ripristino ecologico su vasta scala al fine di creare ecosistemi autosufficienti con habitat adeguati per il cacapò.
ja wikipedia
フクロウオウム(梟鸚鵡)またはカカポ(マオリ語: kākāpō(カーカーポー)「夜のオウム」; 学名: Strigops habroptilus)は、ニュージーランド固有の夜行性オウムの一種である。世界で唯一の「飛べないオウム」であること(厳密にはバランスを取るために僅かに翼が使用できる)、最も体重が重たいオウムであること、レックという繁殖法をもつ点が大変大きな特徴である。また、世界で最も長生きするオウムかも知れないと考えられている。 フクロウオウムは、フクロウオウム亜科(Strigopinae)フクロウオウム属(Strigops)に属し、近縁はミヤマオウム属と考えられている。 絶滅の瀬戸際に瀕する種であり、現在確認されている個体数は百数十羽程度である。その個体すべてに名前がつけられ、ニュージーランド国内で手厚い保護の下に置かれている。詳細については#保全節を参照のこと。 フクロウオウムは飛ぶことができない。もともとニュージーランドには陸生の哺乳類が全くいなかったため、そこに大きなニッチが存在していた。フクロウオウムは、他の地域におけるウサギなどに相当するような、“小型の地上性草食獣”のニッチに入り込む形で、陸上生活に適応し、飛ぶ能力を捨てたものであると考えられる。 9世紀以降、ポリネシア人とヨーロッパ人による移住・植民によってネコやネズミ、イタチなどの捕食者が侵入し、さらにヨーロッパ系移民による牧場開発に伴う環境破壊もあって、フクロウオウムの多くが死滅してしまった。1890年にフクロウオウムに対する保護の努力が始まったが、1980年の「フクロウオウム保護計画」が始まるまでは、はかばかしい成果は上げられなかった。生存する全てのフクロウオウムは肉食獣のいない二つの島、フィヨルドランド南西部に位置するチャルキー島とスチュワート島付近のコッドフィッシュ島へ移され、厳重な観察下に置かれている。 オコジョ(イタチ種)駆除後のアンカー島、ポリネシアネズミ駆除後のリトル・バリア島でも飼育されている。
ko wikipedia
카카포(학명: Strigops habroptilus 스트리곱스 하브로프틸루스[*])는 올빼미앵무(Owl parrot)라고도 불리며, 뉴질랜드에 서식하는 황록색 깃털을 가진 야행성 앵무새이다. 이들은 얼굴에 뚜렷한 안면판(facial disc), 큰 회색부리, 전체적으로 큰 다리, 상대적으로 짧은 날개와 꼬리를 지니고 있다. 무겁고 짧은 날개 때문에 날지 못한다. 또한 이들은 초식이자 야행성이며, 암수의 몸크기에서 차이가 크게 나타나며, 기초대사율이 낮고, 수컷이 새끼를 돌보지 않음과 동시에 앵무 중 유일하게 일부다처제가 관찰된다. 전 세계의 새들 중 가장 오래사는 종 중 하나이기도 하다. 이들의 서식지에는 포식자가 오랫동안 존재하지 않았고 먹이가 풍부했기 때문에 흉골과 날개근육이 줄고 상대적으로 육중한 몸집을 가짐에 따라 날 수 없게 되었다. 카카포는 심각한 멸종위기종이며, 한 때 수십마리 수준까지 떨어졌다가 2019년 현재 213마리까지 성체 수가 복원되었다. 모든 개체에 이름이 붙어있다. 카카포의 조상은 선사시대 이전에 뉴질랜드로 이주했으며 포유류 포식자가 없는 나머지 비행 능력을 잃어버렸다. 훗날 폴리네시아인의 정착과 영국의 식민화 과정에서 고양이, 쥐, 족제비 등이 들어와 많은 수가 죽었다. 보호노력은 1890년대에 시작되었지만 1995년에 "카카포 회복계획"이 세워지기 전까지는 성공적이지 못했다. 현재 카카포는 포식자가 없는 4개의 섬에 나뉘어 서식하고 있으며, 철저히 감시되고 있다. 레솔루션 섬과 세커테리 섬은 카카포가 생태계에서 훗날 한 지위를 차지할만큼 회복되었을 때 방사지로 정해졌다. 카카포 보호계획은 이들을 잘 알려지게 하였다. 카카포는 다른 조류들과 마찬가지로 뉴질랜드의 원주민인 마오리족에게 중요했으며, 전설과 동화에 많이 등장한다.
nl wikipedia
De kakapo (Strigops habroptilus) is een herbivore, zware en niet-vliegende papegaaiachtige die endemisch is in Nieuw-Zeeland. De kakapo speelt een grote rol in de mythologie van de Maori, en was voor hen ook economisch van belang (als voedselbron, veren voor kleding).
pl wikipedia
Kakapo (w jęz. maoryskim: kākāpō) (Strigops habroptila) – gatunek dużego, nielotnego ptaka z rodziny kakapo (Strigopidae). Rodzima i endemiczna papuga Nowej Zelandii. Jedyny nielotny, a zarazem najcięższy gatunek papugi na świecie. W przeszłości ptak ów zamieszkiwał Wyspę Południową, Wyspę Północną i wyspę Stewart (wszystkie należące do Nowej Zelandii), lecz obecnie wszystkie ocalałe osobniki przeniesione zostały na kilka niewielkich wysp u wybrzeży Nowej Zelandii. Kakapo posiada plamiste żółto-zielone upierzenie, szlarę wokół oczu, podobne do wibryss pióra, duży szary dziób, krótkie nogi, długie palce u stóp oraz stosunkowo krótkie skrzydła i ogon. Ze względu na specyficzną kombinację różnych cech fenotypowych i zajmowaną niszę ekologiczną jest gatunkiem wyraźnie odmiennym od pozostałych papug. Prowadzi nocny tryb życia, jest roślinożerna, posiada niski wskaźnik podstawowej przemiany materii. Charakterystyczny jest brak opieki nad potomstwem ze strony samca. Ponadto kakapo jest jedyną papugą mającą poligyniczny system rozmnażania, zwany lek. Przypuszczalnie jest także jednym z najdłużej żyjących ptaków. Budowa kakapo stanowi dobry przykład tendencji cechujących ewolucję ptaków zasiedlających wyspy oceaniczne, na których presja drapieżników jest słaba i obfitujących w pożywienie: wzrost efektywności termodynamicznej kosztem zdolności do latania, zredukowanie mięśni skrzydeł, redukcja grzebienia na mostku oraz ogólnie solidna budowa ciała. Kakapo to gatunek krytycznie zagrożony wyginięciem. W marcu 2014 znanych było jedynie 125 żyjących osobników, z których większość ma nadane imiona. W sezonie 2014 doszło do pierwszego od 2011 roku złożenia jaj przez kakapo. Brak zagrożenia ze strony drapieżnych ssaków spowodował u kakapo zanik zdolności do lotu. Kolonizacja Polinezyjczyków i Europejczyków oraz wprowadzenie lub przywleczenie takich drapieżników jak szczury, koty oraz gronostaje, doprowadziły do przetrzebienia bądź eksterminacji większości kakapo. Działania ochronne zaczęto prowadzić już w latach 90. XIX w., ale nie przynosiły one prawie żadnych rezultatów, aż do czasu wdrożenia planu Kakapo Recovery Plan (z ang. Plan przywrócenia kakapo) w latach 80. XX w. Od kwietnia 2012 ocalałe osobniki kakapo trzymane są na wolnych od drapieżników wyspach: Codfish, Anchor Island i Little Barrier Island, gdzie są monitorowane. Celem Kakapo Recovery Plan było odtworzenie populacji kakapo na poziomie 150 dojrzałych płciowo samic. W sierpniu 2022 roku populacja wzrosła do 252 osobników. Papuga kakapo, podobnie jak inne gatunki nowozelandzkich ptaków, była historycznie ważna dla Maorysów, rdzennej ludności Nowej Zelandii, co przejawia się jej obecnością w wielu tradycyjnych legendach i folklorze.
pt wikipedia
O cácapo ou kakapo (nome científico: Strigops habroptilus) é uma espécie de papagaio noturno endémica da Nova Zelândia, sendo notável por ser a única espécie da ordem Psittaciformes incapaz de voar. O seu nome comum significa papagaio da noite em maori. O cácapo é uma ave em perigo crítico de extinção. Em 2013, a população contava com apenas 124 aves. Em 2017, houve um ligeiro aumento, para 154 espécimes.
ru wikipedia
Кака́по (маори kākāpō «ночной попугай»), или сови́ный попуга́й (лат. Strigops habroptila), — ночная нелетающая птица из семейства Strigopidae, являющаяся эндемиком Новой Зеландии. Согласно исследованиям ДНК, относится к наиболее древнему сохранившемуся семейству отряда попугаеобразных, базальному для остальных семейств. Единственный ныне живущий нелетающий попугай и самый тяжёлый вид попугаев.
sv wikipedia
Kakapo (Strigops habroptilus), ibland kallad ugglepapegoja, är en nattaktiv papegojart med gulgrön fjäderdräkt. Den är endemisk för Nya Zeeland. Kakapon känns igen på en distinkt ansiktsrundel av sensoriska, morrhårsliknande fjädrar, en stor grå näbb, korta ben, stora fötter, och vingar och stjärt av relativt kort längd. Den har en kombination av egenskaper som gör den unik. Den är den enda papegojarten som inte kan flyga i egentlig mening, även om den kan glidflyga korta sträckor. Kakapon är också den tyngsta av papegojorna. Kakapon är gräsätare och har en tydlig könsdimorfism i kroppsstorlek samt låg basalomsättning. Hanen deltar inte i omsorgen om ungarna och den är den enda papegojarten som har en polygyn parningslek, där hannen visar upp sig inför många honor (liknande orrspel). Den är också möjligen en av världens mest långlivade fåglar, möjligen uppåt 100 år. Dess anatomi är ett typexempel på tendensen för fåglars evolution på havsöar med få predatorer och god tillgång på föda: termodynamisk effektivitet på bekostnad av flygförmåga, reducerade vingmuskler och generellt robust kroppsbyggnad. Kakapo är den enda arten i släktet Strigops som tillhör den distinkta ugglefamiljen maoripapegojor (Strigopidae). Kakapon är akut hotad, med bara 236 kända levande individer, vilka alla har fått individuella namn. Kakapons föregångare invandrade till Nya Zeelands öar i förhistorisk tid. I frånvaron av stora rovdjur förlorade den förmågan att flyga. Med den polynesiska och europeiska kolonisationen och införandet av rovdjur som katter, råttor, hermeliner och hundar utplånades nästan alla kakapoer. Ansträngningarna att bevara arten påbörjades på 1890-talet, men var inte särskilt framgångsrika, förrän kakapoåterhämtningsplanen genomfördes på 1980-talet. I november 2005 hölls kakapoer på fyra rovdjursfria öar, Maud Island, Chalky Island (Te Kakahu), Codfish Island (Whenua Hou) och Anchor Island, där de hålls under noggrann uppsikt. På två stora öar i fjordlandet, Resolution Island och Secretary Island, har storskaliga åtgärder för ekologisk restaurering genomförts för att bereda självförsörjande ekosystem med lämpliga habitat för kakapo. Bevarandet av kakapon har gjort arten välkänd. Många böcker och dokumentärer som beskriver kakapons situation har producerats på senare tid. Två av de mest betydelsefulla dokumentärerna, som båda gjordes av NHNZ, är Kakapo - Night Parrot (1982) och To Save the Kakapo (1997). BBC:s enhet för naturhistoria har också tagit upp kakapon, exempelvis i ett inslag med Sir David Attenborough i Fåglarnas liv. Den var också ett av de akut hotade djur som Douglas Adams och Mark Carwardine gav sig ut för att hitta för radioserien och boken Sista chansen. Kakapo, vilket betyder "natt-papegoja" på maori, har liksom många andra fågelarter, historiskt varit viktig för maorierna, Nya Zeelands ursprungsbefolkning, och förekommer i många traditionella legender och folktro.
tr wikipedia
Strigops habroptila, Strigops cinsine bağlı Yeni Zelanda'ya özgü bir kuş türüdür.
zh wikipedia
鸮(xiāo)面鹦鹉(台湾作鴞(xiāo)鸚鵡,学名:Strigops habroptila;毛利語:kākāpō,意为“夜鸚鵡”),是一種夜行性鸚鵡,是鸮面鹦鹉属(学名:Strigops)的唯一一种,全身佈上黃綠色的細點,地棲且不會飛行,是紐西蘭的特有種。鴞鸚鵡在紐西蘭的原住民毛利人心中佔有重要的地位,因此也出現在他們不同的傳說及民間傳奇之中。其學名來自希臘語的strigos:鴞的,為strix一詞的屬格、ops:面孔、habros:柔軟的,和ptilon:羽毛。即擁有鴞的面孔、羽毛柔軟的鳥。 牠臉上有鴞形目獨有的面盤羽毛排列,有獨特的感受器羽鬚、大而灰的喙、短腿大腳、翅膀及相對短的尾巴。牠是世上唯一一種不会飞行的鸚鵡,體型冠絕同類、夜行性、草食性,表現出兩性異形的身體結構,基礎代謝率緩慢,雄性不負責照顧幼小,也是唯一一種實行一夫多妻制、並實行求偶場交配模式的鸚鵡。有研究指牠也可能是世界上壽命最長的鳥類,普遍相信可達60年或以上。從其解剖結構中得知,牠象徵了部分鳥類進化的趨勢—降落於海島後,擁有豐富的食物及極少的天敵,飛行能力並不符合熱力學的效益,因而造成翅膀肌肉退化,胸骨上的龍骨消失,體型變得壯碩強健。 鴞鸚鵡的祖先在史前時代就移居紐西蘭。在沒有哺乳類獵食者的情況下,牠們失去了飛行能力。自波里尼西亞及歐洲殖民者引入如貓、鼠及鼬等生物後,鴞鸚鵡的數目開始大幅下降。打從1890年開始就有保育措施,但大部分均未見成效,直至1980年正式實行的全國性鴞鸚鵡復育計劃。2005年11月,全紐西蘭餘下的鴞鸚鵡僅在四個無捕獵者的地區活動並得到嚴密監管,包括茂伊島、喬基島、科德菲什島及安克島。而在紐西蘭南面峽灣區的兩個島嶼,雷索盧申島及塞克勒特里島上,大規模的海島恢復活動正在進行,以提供一個合適的生境予鴞鸚鵡居住。現時鴞鸚鵡是全球最接近滅絕的物種之一,但其復育計劃成功使該物種在超過半世紀只餘不足50隻個體的情況下,終在2009年三月期間突破100隻。至2020年一月,鴞鸚鵡的數量終提升至211隻。 不同類型的鴞鸚鵡保育活動使這物種變得相當有名,包括近年為數甚多的書籍及紀錄片等均展示了鴞鸚鵡所面臨的困境及危機。其中最早期的包括在1962年,自然學家傑洛德·杜瑞爾應BBC之邀製作了一輯名為《雙雙入叢林》的紀錄片。BBC自然歷史系列也曾選中鴞鸚鵡並由在大衛·艾登堡主持的《飛禽傳》中介紹。馬克·卡沃汀與道格拉斯·亞當斯合撰的《最後一眼》一書中也介紹了這種鳥類。

Common Names (29 locales)

af Uilpapegaai
ar كاكابو
bg Какапо
ca kàkapo
cs kakapo soví
da Uglepapegøje
de Kakapo
en Kakapo
es Loro Gigante
et kakkpapagoi (kakapo)
fi kakapo
fr Strigops kakapo
hr kakapo
hu kakapó
is Uglupáfi
ja フクロウオウム
lt Pelėdinė papūga
mi Kākāpo
nl Kakapo
no kakapo
pl kakapo
pt kakapo
ru Какапо
sk kakapo sovovitý
sv kakapo
th นกแก้วคาคาโป
tr Kakapu
uk Какапо
zh-CN 鸮鹦鹉

External Identifiers

iNaturalist#1584019
eBirdkakapo2
Macaulay Librarykakapo2
Xeno-CantoStrigops habroptila