Die Thomas-Gelbfledermaus (Rhogeessa io) ist ein in Mittel- und Südamerika verbreitetes Fledertier in der Gattung der Gelbfledermäuse. Zeitweilig wurden die Populationen der Schwarzflügel-Gelbfledermaus (Rhogeessa tumida) dieser Art zugerechnet. Das Typusexemplar stammt aus dem Bundesstaat Carabobo im nördlichen Venezuela. Der deutsche Name bezieht sich auf den Erstbeschreiber Oldfield Thomas.

Rhogeessa io es una especie de murciélago de la familia Vespertilionidae.

Rhogeessa io est une espèce de chauves-souris américaine de la famille des Vespertilionidae.

Rhogeessa io (Thomas, 1903) è un pipistrello della famiglia dei Vespertilionidi diffuso in America centrale e meridionale.

토마스노랑박쥐(Rhogeessa io)는 애기박쥐과에 속하는 박쥐의 일종이다.

Rhogeessa io is een zoogdier uit de familie van de gladneuzen (Vespertilionidae). De wetenschappelijke naam van de soort werd voor het eerst geldig gepubliceerd door Thomas in 1903.

Rhogeessa io (também conhecido como morceguinho-amarelo) é uma espécie de morcego da família Vespertilionidae. Ocorre da Nicarágua ao sul até o norte da Colômbia e oeste do Equador, Venezuela, Trinidad e Tobago, Guiana, norte e centro do Brasil, e norte da Bolívia.

Rhogeessa io är en fladdermus i familjen läderlappar som förekommer i Central- och Sydamerika. En population från västra Ecuador utgör kanske en självständig art. Arten liknar främst Rhogeessa hussoni men den har en kortare skalle och en längre tanduppsättning (gäller kindtänderna). Ovansidan är täckt av gulbrun päls och undersidans päls har en gulaktig färg. Djuret har 25 till 33 mm långa underarmar och en vikt av cirka 5 g. Den broskiga fliken i örat (tragus) är inte spetsig. Denna fladdermus förekommer från södra Honduras till Ecuador, norra Bolivia och centrala Brasilien. Den föredrar antagligen lövfällande skogar men den hittas även i andra skogar, i buskskogar, i öppna landskap och nära människans samhällen. Arten lever i låglandet och i bergstrakter upp till 1500 meter över havet. Rhogeessa io är främst aktiv kort efter solnedgången och kort före gryningen. Den jagar flygande insekter med hjälp av ekolokalisering. Frekvenserna som används ligger mellan 50 och 60 kHz. Individerna flyger vanligen tätt över vattenansamlingar eller över andra öppna stråk som väger. För artens bestånd är inga hot kända. Den listas av IUCN som livskraftig (LC).