BirdNET+ Taxonomy

v0.4-Oct2026

← Back to browse

Eastern Bonelli's Warbler
Johanna Beam (cc-by-nc)

Eastern Bonelli's Warbler

Phylloscopus orientalis
BirdNET IDBN07634
Taxon groupAves
CommonnessModerately common (53/100)
How often it is observed on iNaturalist compared with other Aves, not how abundant it is
Image sourceiNaturalist
AvicommonsPhoto by Johanna Beam (cc-by-nc-4.0)
/taxonomy/api/species/Phylloscopus%20orientalis
Loading…

Description wikipedia

The eastern Bonelli's warbler (Phylloscopus orientalis), sometimes known as the Balkan warbler, is a warbler in the leaf warbler genus Phylloscopus. It was formerly regarded as the eastern subspecies of a wider "Bonelli's warbler" species, but as a result of modern taxonomic developments, they are now usually considered to be two species: Western Bonelli's warbler, Phylloscopus bonelli, which breeds in southwest Europe and north Africa Eastern Bonelli's warbler, Phylloscopus orientalis, which breeds in southeast Europe and Asia Minor The breeding ranges of the two species do not overlap; while their appearance and songs are very similar, the calls are completely different (see below). They also show marked difference in mtDNA sequence. The species is migratory, wintering in sub-Saharan Africa. It is a rare vagrant in Northern Europe. Eastern Bonelli's warbler is a small passerine bird, found in forest and woodland. Four to six eggs are laid in a nest on the ground. Like most warblers, eastern Bonelli's is insectivorous. It is a small warbler. The adult has a plain grey-green back, green-toned rump and wings and whitish underparts. The bill is small and pointed and the legs brown. The sexes are identical, as with most warblers. The eastern Bonelli's warbler lacks the browner tinge to the upperparts that the western Bonelli's warbler has; it sometimes has a greenish tinge instead. The song is a fast monotone trill, only slightly different from western Bonelli's, and also some similarity to the wood warbler. The call of the eastern Bonelli's warbler is a hard chup, reminiscent of a crossbill or a house sparrow, and completely different from the disyllabic hu-it of the western Bonelli's warbler. The genus name Phylloscopus is from Ancient Greek phullon, "leaf", and skopos, "seeker" (from skopeo, "to watch"). The specific orientalis is Latin for "eastern". The English name for this bird commemorates the Italian ornithologist Franco Andrea Bonelli.

Translated Descriptions (13)

ar wikipedia
نقشارة بونلي الشرقية (الاسم العلمي: Phylloscopus orientalis) (بالإنجليزية: Eastern Bonellis Warbler) هو طائر ينتمي إلى (فصيلة: Phylloscopidae).
cs
Budníček balkánský (Phylloscopus orientalis) je pěvec z rodu budníčků (Phylloscopus). Dříve byl považován za východní poddruh budníčka horského, ale v důsledku moderního taxonomického vývoje jsou dnes obvykle považovány za dva samostatné druhy. Hnízdní areály obou druhů se nepřekrývají; zatímco jejich vzhled a zpěv jsou velmi podobné, volání jsou zcela odlišná. Vykazují také výrazné rozdíly v sekvenci mtDNA. Druh je tažný a zimuje v subsaharské Africe. V severní Evropě je vzácným tulákem. Budníček balkánský je malý pěvec vyskytující se v lesích a hájích. Do hnízda na zemi klade čtyři až šest vajec. Jako většina budníčků je hmyzožravý. Dospělec má prostý šedozelený hřbet, zelený kostřec a křídla a bělavou spodinu těla. Rodové jméno Phylloscopus pochází ze starořeckého „list“ a „pozorovatel“. Specifické jméno orientalis je latinsky „východní“. Anglický název ptáka připomíná italského ornitologa Franca Andreu Bonelliho.
de wikipedia
Der Balkanlaubsänger (Phylloscopus orientalis) ist ein Singvogel aus der Gattung der Laubsänger (Phylloscopus) und der Familie der Laubsängerartigen (Phylloscopidae). Es werden keine Unterarten unterschieden. Er bildet gemeinsam mit dem Berglaubsänger eine Superspezies. Als seltener Irrgast wird der Balkanlaubsänger gelegentlich auch in Mitteleuropa beobachtet.
es wikipedia
El mosquitero oriental (Phylloscopus orientalis) es una especie de ave paseriforme de la familia Phylloscopidae que habita en el sur de Europa Oriental, Turquía y África Oriental. El área de reproducción del mosquitero oriental se extiende desde los Balcanes hasta Turquía, siendo los Alpes Dináricos su límite occidental. Se estima que la población europea tiene entre 28 000 y 108 000 parejas reproductoras. Las mayores poblaciones se encuentran en Grecia, Bulgaria y Turquía. Ocasionalmente se observa en Europa Central. Los mosquiteros orientales ocupan el área de cría desde primeros de abril hasta septiembre, después migran al este de África, desde Sudán a Etiopía. Vive principalmente en laderas boscosas, zonas que en otros lugares están ocupadas por su pariente, el mosquitero papialbo. La distribución en altura se extiende desde el nivel del mar hasta los 1 800 metros. Los mosquiteros orientales son pájaros pequeños, que miden entre 11 y 12 cm y tienen una envergadura alar de 18-19 cm. La parte superior de su cuerpo es de color pardo grisáceo, más claro que en P. bonelli, y las partes inferiores desde el pico hasta la cola son blancas. Una lista blanca cruza sus ojos oscuros y tienen el obispillo verdoso. Su pico es pequeño y puntiagudo y sus patas son de color marrón. Machos y hembras presentan la misma coloración. Los mosquiteros orientales tienen un aspecto similar al de los mosquiteros papialbos pero son algo mayores. Pero donde la diferencia entre ambas especies es más patente es en su canto. El reclamo de los orientales suena como «chup» mientras que el de los papialbos se parece a un «pu-it».
fi wikipedia
Balkaninuunilintu (Phylloscopus orientalis) on uunilintujen heimoon kuuluva pieni varpuslintu. Linnun pituus on 11–12 cm ja paino 7–9 g. Lajia pidettiin ennen vuoriuunilinnun itäisenä alalajina. Balkaninuunilinnun selkä on ruskeanharmaa ilman vihertävää sävyä. Lajien kutsuäänissä on hieman eroa. Kaakkois-Eurooppa ja Vähä-Aasia. Muuttolintu, joka talvehtii ilmeisesti Sudanissa ja muualla Itä-Afrikassa. Tavattu Suomessa kahdesti: 2.6.1997–1.7.1997 Pyhtään Ristisaaressa koiras ja 9.10.2004 Siikajoen Tauvossa 1 yksilö. Elinympäristö, Lisääntyminen ja Ravinto: katso vuoriuunilintu.
fr wikipedia
Le Pouillot oriental (Phylloscopus orientalis) est une espèce de passereaux de la famille des Phylloscopidae. Le pouillot oriental mesure 11 à 12 cm pour une envergure de 18 - 19 cm ; il pèse entre 5,5 et 10,5 g. Ses parties supérieures sont brun-gris, avec une croupe verdâtre-jaune. Les plumes de ses ailes sont brun sombre, avec des bords verdâtre-jaune et un bout plus sombre. Ses parties inférieures sont blanches, légèrement grisâtres ou chamois sur le côté. Sa queue est jaunâtre et relativement longue. Sa tête est plutôt pâle, et il présente un sourcil blanc mat. Son iris est brun sombre et son œil entouré d'un fin cercle blanc. Son bec est sombre avec des bords roses et ses pattes sont brun terne. Les deux sexes ont le même plumage ; les juvéniles ont un plumage similaire à celui des adultes. Il peut être distingué des autres pouillots par sa croupe pâle, ses dessous blancs, son cercle oculaire blanc, ses joues pâles et les bords jaune-vert des plumes de sa queue et de ses ailes. Il diffère de son proche cousin le Pouillot de Bonelli par le fait qu'il est légèrement plus brun-gris, et par ses ailes légèrement différentes ; il est cependant plus simple de le distinguer par ses vocalisations.
it
Il Luì bianco orientale (Phylloscopus orientalis) è un uccello della famiglia Phylloscopidae. In passato era considerato una sottospecie orientale del luì di Bonelli, ma oggi è riconosciuto come specie distinta. I due areali di riproduzione non si sovrappongono; sebbene l'aspetto e il canto siano simili, i richiami sono completamente diversi e presentano differenze marcate nel DNA mitocondriale. È una specie migratrice che sverna nell'Africa subsahariana ed è un raro visitatore nel Nord Europa. È un piccolo passeriforme che vive in boschi e foreste, nutrendosi principalmente di insetti. Depone da quattro a sei uova in un nido a terra. L'adulto ha il dorso grigio-verde, groppone e ali verdastre e parti inferiori biancastre. Il nome del genere deriva dal greco antico per 'cercatore di foglie', mentre l'epiteto specifico si riferisce alla sua distribuzione orientale. Il nome comune inglese commemora l'ornitologo italiano Franco Andrea Bonelli.
nl wikipedia
De balkanbergfluiter (Phylloscopus orientalis) is een zangvogel uit de familie Phylloscopidae. De soort was aanvankelijk een ondersoort van de gewone bergfluiter. Het is een vrij kleine boszanger, zo groot als een fitis, 12 cm lang. De balkanbergfluiter lijkt sterk op de bergfluiter, hij is iets groter, wat grijzer van boven en heeft langere vleugels. De roep verschilt van die van de bergfluiter en klinkt als een vrij luid "tjip" (terwijl de bergfluiter meestal "uu-ief" laat horen). Balkanbergfluiters komen voor op de Balkan en ze zijn net als de bergfluiters uitgesproken trekvogels die alleen in Europa broeden en 's winters in Afrika verblijven. In Nederland en België is deze vogelsoort een uiterst zeldzame broedvogel. In Nederland zijn tussen 1980 en 2021 vijf gedocumenteerde waarnemingen (mogelijk broedpogingen) gemeld.
pl
Świstunka złotorzytna (Phylloscopus orientalis) to ptak z rodzaju świstunek. Dawniej uważano ją za wschodni podgatunek świstunki górskiej, jednak współczesna taksonomia rozdziela je na dwa odrębne gatunki: świstunkę górską (Phylloscopus bonelli), gniazdującą w południowo-zachodniej Europie i Afryce Północnej, oraz świstunkę bałkańską (Phylloscopus orientalis), gniazdującą w południowo-wschodniej Europie i Azji Mniejszej. Zasięgi lęgowe tych gatunków nie pokrywają się; mimo podobnego wyglądu i śpiewu, ich głosy wabiące oraz sekwencje mtDNA wykazują znaczne różnice. Gatunek ten jest wędrowny, zimuje w Afryce Subsaharyjskiej i rzadko zalatuje do Europy Północnej. Jest to mały owadożerny ptak wróblowy zamieszkujący lasy, budujący gniazda na ziemi, w których składa od czterech do sześciu jaj. Dorosłe osobniki mają szarozielony grzbiet, zielonkawy kuper i skrzydła oraz białawe podwozie, przy czym obie płcie są identyczne. W przeciwieństwie do świstunki górskiej, świstunka złotorzytna nie posiada brązowego odcienia na wierzchu ciała, często wykazując zamiast tego odcień zielonkawy. Jej śpiew to szybki, monotonny trel, a głos wabiący to twarde „czup”, przypominające głos krzyżodzioba lub wróbla domowego. Nazwa rodzajowa Phylloscopus pochodzi od greckich słów oznaczających „liść” i „poszukiwacz”, nazwa gatunkowa orientalis oznacza po łacinie „wschodni”, a nazwa angielska upamiętnia włoskiego ornitologa Franco Andreę Bonellego.
pt
A felosa-do-levante (Phylloscopus orientalis) é uma ave da família Phylloscopidae. Era anteriormente considerada uma subespécie oriental da felosa-de-bonelli, mas, como resultado de desenvolvimentos taxonómicos modernos, são agora geralmente consideradas duas espécies distintas. As áreas de reprodução das duas espécies não se sobrepõem; embora a aparência e o canto sejam muito semelhantes, os chamamentos são completamente diferentes. Também apresentam diferenças marcadas na sequência de mtDNA. A espécie é migratória, invernando na África subsariana, sendo um visitante raro no Norte da Europa. É uma pequena ave passeriforme encontrada em florestas e bosques. Põe de quatro a seis ovos num ninho no solo. Como a maioria das felosas, é insetívora. O adulto tem o dorso cinzento-esverdeado, uropígio e asas esverdeados e partes inferiores esbranquiçadas. O nome do género Phylloscopus vem do grego antigo para 'observador de folhas'. O epíteto específico orientalis é latim para 'oriental'. O nome comum em inglês homenageia o ornitólogo italiano Franco Andrea Bonelli.
ru wikipedia
Белобрюхая пеночка, или восточная светлобрюхая пеночка (лат. Phylloscopus orientalis), — певчая птица семейства пеночковых. Ранее таксон считался подвидом светлобрюхой пеночки (Phylloscopus bonelli). Внешним видом похожа на светлобрюхую пеночку и пеночку-зарничку. Отличается от них более светлой серой окраской верха головы и спины, помимо этого более короткими клювом и хвостом. Самцы и самки имеют одинаковую окраску. Гнездовой ареал простирается от Балкан до Турции. Европейские популяции насчитывают от 28 тысяч до 108 тысяч гнездящихся пар. Большие группы птиц гнездятся в Греции, Болгарии и Турции. В горах лбитает до высоты 1800 метров над уровнем моря. На зимовку вид мигрирует в Африку к югу от Сахары. Как редкий залётный вид может встречаться в Северной Европе. Период гнездования длится с апреля по сентябрь. Гнездо, свитое из стебельков, листьев и травы, укрыто в траве на земле. Самка кладет от 4 до 6 яиц. Самка высиживает яйца от 13 до 14 дней. Молодые птицы пребывают в гнезде от 11 до 13 дней.
sv wikipedia
Balkansångare (Phylloscopus orientalis) är en fågel i familjen lövsångare vars medlemmar tidigare fördes till den då mycket stora familjen Sylviidae. Fågeln häckar på Balkan och västra Asien. Vintertid flyttar den till östra delen av Sahel strax söder om Sahara i Afrika. Den är en mycket sällsynt gäst norr om sitt utbredningsområde, med bland annat ett enda säkert fynd i Sverige. Fram till mitten av 1990-talet kategoriserades den vanligtvis som en underart till bergsångare (Phylloscopus bonelli) men urskiljs numera allmänt som egen art. IUCN kategoriserar den som livskraftig.
tr wikipedia
Phylloscopus orientalis, Phylloscopus cinsine bağlı bir kuş türüdür.

Common Names (51 locales)

ar دُخّلَةٌ بُونلِيّةٌ شّرْقِيّةٌ
arz نقشاره بونلى الشرقيه
bg Източен планински певец
ca mosquiter pàl·lid oriental
cs budníček balkánský
da Balkanløvsanger
de Balkanlaubsänger
en Eastern Bonelli's Warbler
eo Orienta montfitiso
es Mosquitero Oriental
es_EC Mosquitero Oriental
es_ES Mosquitero oriental
es_MX Mosquitero Oriental
et bütsantsi lehelind
eu Txio ekialdetarra
fa سسک دمگاه‌زیتونی شرقی
fi balkaninuunilintu
fr Pouillot oriental
ga Ceolaire sléibhe oirthearthach
gv Kiaulleyder Bonelli hiar
he עלווית לבנת-בטן
hr gorski zviždak
hu Balkáni füzike
hy Բոնելլի գեղգեղիկ
is Furusöngvari
it Luì bianco orientale
ja ヒガシボネリームシクイ
lt Rytinė pečialinda
lv Balkānu ķauķītis
mk Планински свиркач
nl Balkanbergfluiter
nn furusongar
no furusanger
nv Atʼąątah ayáásh binághah łibáago yishtłizhígíí
pl świstunka złotorzytna
pt felosa-do-levante
pt_PT Felosa-do-levante
ro Pitulice de munte orientală
ru Белобрюхая пеночка
se Balkanlastavizar
sk kolibiarik balkánsky
sl Vzhodna hribska listnica
sq Fishkëllyesi gushëbardhë
sr Gorski zviždak
sv balkansångare
tr Boz Çıvgın
uk Вівчарик золотогузий
zh 東博氏柳鶯
zh-CN 东博氏柳莺
zh-hans 东柳莺
zh-tw 東柳鶯

External Identifiers

iNaturalist#144923
eBirdeabwar1
Macaulay Libraryeabwar1
Xeno-CantoPhylloscopus orientalis
observation.org#1574
GBIF4408827
NCBI322144
Avibase666F9FC9350991FD
BirdLife22729503
WikidataQ805062