الغاقة الكبيرة أو غراب البحر (الاسم العلمي: Phalacrocorax carbo) (بالإنجليزية: Great Cormorant) هو طائر ينتمي إلى غاقيات (فصيلة: Phalacrocoracidae).

Kormorán velký (Phalacrocorax carbo) je tažný, velice rozšířený pták z čeledi kormoránovitých. Hnízdí na všech kontinentech, s výjimkou Jižní Ameriky a Antarktidy. Při letu se často řadí do formace klínu, čímž může pozorovateli ze země připomínat husy velké. Rozeznat je od sebe lze podle rychlejšího mávání křídel (kormorán mává rychleji než husa). Dalším poznávacím znamením za letu je charakteristický obrys jeho těla. Při letu má kormorán krk natažený dopředu. S jeho dlouhým ocasem a roztaženými křídly připomíná letící kříž.

Skarven eller ålekragen (latin: Phalacrocorax carbo) er en fugl, der lever i alle verdensdele undtagen Sydamerika og Antarktis. I Danmark, hvor den har været del af faunaen i omkring 7000 år, er den en almindelig ynglefugl og vintergæst nordfra. Den lever især af fisk som ål, ålekvabbe, torsk og sild.

Der Kormoran (Phalacrocorax carbo) ist eine Vogelart aus der Familie der Kormorane (Phalacrocoracidae). Das Verbreitungsgebiet der Art umfasst große Teile Europas, Asiens und Afrikas, außerdem Australien und Neuseeland sowie Grönland und die Ostküste Nordamerikas. Die Nahrung besteht wie bei allen Vertretern der Gattung Phalacrocorax fast ausschließlich aus Fisch. Kormorane sind zu allen Jahreszeiten gesellig, die Brutkolonien liegen an Küsten oder größeren Gewässern. Bestand und Verbreitung der Art wurden in Europa durch menschliche Bejagung stark beeinflusst, im mitteleuropäischen Binnenland war die Art zeitweise fast ausgerottet. In den letzten Jahrzehnten ist eine deutliche Bestandserholung zu verzeichnen. Der Kormoran war in Deutschland und Österreich Vogel des Jahres 2010.

El cormorán grande (Phalacrocorax carbo)​ es una especie de ave suliforme de la familia Phalacrocoracidae de distribución casi mundial.​​ Habita en Eurasia, África, Australasia y las costas atlánticas de Norteamérica, donde vive en cualquier extensión grande de agua, como lagos, ríos, estuarios y aguas costeras e incluyendo los embalses.

Merimetso (Phalacrocorax carbo) on iso, musta lintulaji, joka kuuluu merimetsojen heimoon.

Le Grand Cormoran (Phalacrocorax carbo) ou Cormoran commun est une espèce d'oiseaux aquatiques piscivores de la famille des Phalacrocoracidés. Son aire de distribution est très vaste (Europe, Asie, Océanie, Afrique et une frange orientale de l'Amérique du Nord). On distingue habituellement cinq à huit sous-espèces.

Il cormorano comune (Phalacrocorax carbo Linnaeus, 1758) è un uccello acquatico della famiglia dei Falacrocoracidi diffuso in tutta l'Eurasia e l'Australasia, nonché nelle regioni nord-orientali dell'America Settentrionale e in quelle settentrionali dell'Africa.

カワウ（河鵜、川鵜、学名: Phalacrocorax carbo）は、カツオドリ目（以前はペリカン目に分類された。Sibley分類ではコウノトリ目に属する）ウ科に分類される鳥類の一種。名前の由来は文字通り「河（川）」に生息する「鵜」である。ただし、河川のみならず、湖沼、河口付近や浅海域でも普通に見ることができる。

민물가마우지(학명 : Phalacrocorax carbo)는 바닷새의 가마우지과에 속하는 조류이다. 속명인 "Phalacrocorax"는 대머리를 뜻하는 라틴어화된 그리스어 단어인 팔라크로스(φαλακρός)와 큰까마귀를 뜻하는 코락스(κόραξ)가 합쳐져서 만들어졌으며, 종명인 "carbo"는 숯이란 뜻이다. 구세계 대부분과 북아메리카 대서양에 서식한다.

De aalscholver (Phalacrocorax carbo), ook wel scholver, scholverd, schollevaar, waterraaf of koolgans genoemd, is een vogel uit de familie van de aalscholvers (Phalacrocoracidae). De wetenschappelijke naam van de soort werd in 1758 als Pelecanus carbo gepubliceerd door Carl Linnaeus. De naam 'carbo' (Latijn voor 'steenkool') nam hij over van Conrad Gesner, die dezelfde naam als geslachtsnaam voor de soort gebruikte.

Kormoran (zwyczajny), kormoran czarny (Phalacrocorax carbo) – gatunek dużego ptaka wodnego z rodziny kormoranów (Phalacrocoracidae). Zamieszkuje wszystkie kontynenty, oprócz Ameryki Południowej i Antarktydy. Północne populacje są wędrowne. Nie jest zagrożony wyginięciem.

O cormorão ou corvo-marinho-de-faces-brancas (Phalacrocorax carbo) é uma ave da ordem dos suliformes, com ampla distribuição geográfica. A espécie ocorre em todo o continente africano, Europa, Ásia central e do sul, Oceania e América do Norte. Habita principalmente zonas costeiras, mas também pode ser encontrado em lagos interiores, áreas pantanosas e estruturas artificiais como barragens. O corvo-marinho-de-faces-brancas tem aproximadamente 90 cm de comprimento e cerca de 150 cm de envergadura. A sua plumagem é bicolor: preta com brilho esverdeado no dorso, asas e parte posterior do pescoço, e branca na zona da face, garganta, peito e ventre. Na época de reprodução, os adultos adquirem uma mancha branca na parte exterior das coxas. Como em todos os cormorões, o pescoço é longo e o bico é ligeiramente encurvado na ponta. Os olhos são verdes e a pele em seu redor é amarela. O papo verde é uma das características distintivas da espécie. É uma ave de hábitos solitários, mas pode ser encontrada em grandes bandos em zonas ricas em alimento. O corvo-marinho-de-faces-brancas alimenta-se principalmente de peixes que pesca em mergulho, consumindo também anfíbios, crustáceos e moluscos. Após cada período de pesca, como todos os corvos-marinhos, descansa com as asas abertas ao sol de modo a secar as penas, que não são impermeáveis. A época de reprodução decorre em alturas variáveis do ano, consoante a localização geográfica das populações. Os corvos-marinhos nidificam em colónias de centenas de casais, em locais que podem ser reaproveitados de ano para ano. Ao fim de algumas estações, as colónias ficam cobertas de guano, que pode ser explorado comercialmente como fertilizante. O ninho é pouco elaborado, construido com ramos em árvores perto de água, penhascos ou diretamente no solo. Cada postura contém em média 3 a 4 ovos alongados de cor branca-esverdeada. A incubação é feita por ambos os membros do casal ao longo de 27 a 28 dias. Os juvenis recebem cuidados parentais dos dois progenitores durante cerca de dois meses. O corvo-marinho-de-faces-brancas não se encontra em risco de extinção, embora algumas populações estejam ameaçadas por poluição e degradação de habitat, sobretudo junto de colónias de nidificação.

Большой баклан (лат. Phalacrocorax carbo) — ныряющая морская птица из рода бакланов (Phalacrocorax).

Storskarv (Phalacrocorax carbo), ålkråka, ålakråka, ålekråka, havstjäder eller kormoran är en fågel inom familjen skarvar. Skarvarnas närmsta släktingar utgörs av fregattfåglar, sulor och ormhalsfåglar. Storskarven förekommer på alla världens kontinenter utom Antarktis och Sydamerika och förekommer både vid kusten och i inlandet. Den delas upp i en mängd underarter, däribland P. c. sinensis som ibland kallas mellanskarv. Vissa populationer av storskarv, främst de nordligaste är flyttfåglar, andra populationer drar sig bara undan is och hårt väder medan vissa är stannfåglar. Storskarven är en stor, ganska långhalsad fågel som i adult dräkt är svartglänsande. Den har en rak näbb och vid näbbroten en liten fjäderlös hakpåse. Storskarven delar ett antal karaktäristiska drag med andra arter inom familjen. Bland annat är dess fjäderdräkt inte helt vattenavstötande vilket underlättar när den dyker och den är en utmärkt simmare som kan stanna under vatten långa stunder för att födosöka. För att torka sätter den sig med utbredda vingar och stödjer kroppen på den styva stjärten. Storskarven lever både vid salt, bräckt och sött vatten. Den lever till största delen av fisk men tar även kräftdjur, groddjur, blötdjur och fågelungar. Den födosöker främst utmed botten, oftast i grundare vatten. Storskarven häckar oftast i kolonier, inte sällan tillsammans med andra fågelarter. Boet byggs av tång och pinnar och placeras på branta klippavsatser eller i träd. Den lägger i genomsnitt 4– 5 ägg per år och ruvning och uppfödning sköts gemensamt av föräldrarna. Skarvarnas spillning består till stor del av frätande ammoniak, vilket gör det svårt för växtligheten i närheten av skarvkolonin att klara sig. Skarvkolonier tar därför ofta helt över små öar vilket lokalt kan få stora konsekvenser. Dessa öar utmärks av döda träd och brist på annan växtlighet. Om skarvarna försvinner omvandlas ammoniaken till nitrat vilket fungerar som gödsel och ön återfår snabbt sin växtlighet. Storskarv har ett mycket stort utbredningsområde och IUCN uppskattar att den globala populationen förmodligen ökar. På vissa platser har den varit en illa ansedd fågel eftersom den ansetts vara ett skadedjur, vara en konkurrent om fisken, förstöra öar och fiskeredskap, och ha ett obehagligt utseende. Studier har dock visat att arten har liten effekt på fiskbestånd och minskade fiskpopulationer har inte har kunnat observeras där storskarvar nyetablerat sig. Det råder dock inte konsensus kring fågelns påverkan på fiskbestånd. Arten har på flera platser systematiskt förföljts och exempelvis utrotades den från Sverige i slutet av 1800-talet. Arten har återhämtat sig och under senare delen av 1990-talet ökade skarvpopulationen i Sverige och Danmark mycket snabbt, men denna utveckling har nu stannat av.

Phalacrocorax carbo veya Karabatak, Phalacrocorax cinsine bağlı bir kuş türüdür.

鸕鶿（學名：Phalacrocorax carbo），別名鷺鶿、川鵜、水老鴉、魚鷹、鷧（yì）、烏鬼，是一種廣泛分佈的鸕鶿屬海鳥。 普通鸕鶿主要生活在舊大陸和北美洲東海岸，一般在懸崖上或樹上作窩，但是越來越多地也在内陸生活。在海草和嫩枝達成的窩裏一次下3至4枚蛋。