Das Smith-Buschhörnchen (Paraxerus cepapi), auch Gemeines Buschhörnchen oder Gelbfußbuschhörnchen genannt, ist eine Art der Afrikanischen Buschhörnchen, einer Gattung der Hörnchen. Es ist in großen Teilen des südöstlichen Afrika in zehn Unterarten verbreitet und bildet soziale Familiengruppen.

La ardilla africana de matorral o ardilla de matorral de Smith (Paraxerus cepapi) es una especie de roedor de la familia Sciuridae. Vive en Angola, Botsuana, la República Democrática del Congo, Malaui, Mozambique, Namibia, Sudáfrica, Tanzania, Zambia y Zimbabue. Se trata de un animal arborícola y su hábitat natural son las sabanas boscosas, particularmente donde hay mopanes, acacias y biomas mixtos. Se cree que no hay ninguna amenaza significativa para la supervivencia de esta especie.​ La especie fue denominada en honor del zoólogo británico Andrew Smith.​

Paraxerus cepapi est un rongeur diurne qui s'apparente à un écureuil. Il vit principalement dans le sud-est de l'Afrique.

스미스덤불다람쥐(Paraxerus cepapi)는 다람쥐과에 속하는 설치류의 일종이다. "노랑발다람쥐" 또는 "나무다람쥐"로도 불린다. 앙골라와 보츠와나. 콩고민주공화국, 말라위, 모잠비크, 남아프리카 공화국, 탄자니아, 잠비아, 짐바브웨에서 발견되는 아프리카덤불다람쥐이다. 흔하게 발견되는 설치류로 야생 상태에서 주행성 동물이다.

Paraxerus cepapi is een zoogdier uit de familie van de eekhoorns (Sciuridae). Het is een middelgrote soort met bruin-geel-grijze vacht op de rug, terwijl de buik grijswit is en de borst en poten een beige kleur hebben. Het gezicht heeft witte strepen zowel boven als onder de ogen en bruingele wangen. Hij heeft een lange, borstelige staart met onopvallende zwartachtige en bleke ringen. Hij eet voornamelijk bladeren, fruit en zaden, naast insecten, met name termieten. Hij is te vinden in open bossen en savannes met enkele bomen in zuidelijk Afrika, van West-Tanzania tot Zuid-Angola en Noord-Zuid-Afrika. Hij wordt als niet bedreigd beschouwd.

Zaroślarka akacjowa (Paraxerus cepapi) – gatunek gryzonia z rodziny wiewiórkowatych (Sciuridae), występujący w Afryce. Zamieszkuje południowo-zachodnie tereny Tanzanii, południową część Mozambiku, zachodnią i południowo-wschodnią Angolę, oraz północno-wschodnią Namibię. Spotykany bywa także w Kongu, Botswanie, Malawi, Zambii i w Zimbabwe.

Gulfotad buskekorre (Paraxerus cepapi) är en däggdjursart som först beskrevs av Andrew Smith 1836. Paraxerus cepapi ingår i släktet Paraxerus, och familjen ekorrar. IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig. Inga underarter finns listade i Catalogue of Life. Wilson & Reeder (2005) skiljer däremot mellan 10 underarter. Denna ekorre förekommer i sydöstra Afrika från Tanzania till nordöstra Sydafrika och västerut till södra Angola och norra Namibia. Habitatet utgörs av olika slags skogar, till exempel mopane- och akaciaskogar, samt savann. Arten har på ovansidan en gråbrungul färg och flera hår har svarta spetsar. På undersidan är pälsen vitaktig till ljusgrå. Över och under ögonen förekommer vita streck som liknar en ljus ögonring. Alla tår är utrustade med skarpa klor. Individerna blir 14,5 till 20 cm långa (huvud och bål), har en 11,5 till 21,5 cm lång svans och väger 76 till 265 g. Mellan olika underarter finns vissa färgvariationer. Gulfotad buskekorre är dagaktiv och klättrar främst i växtligheten. Ibland går den på marken för att hämta föda. Arten är livlig och kan göra hopp mellan träd som står intill varandra. Den vilar vanligen i trädens håligheter. När dessa saknas kan den även sova i jordhålor, i klippskrevor eller under byggnaders tak. Födan utgörs främst av växtdelar som frön, blommor, frukter, nötter, bär och akaciagummi. Ibland äter arten insekter eller fågelägg. Denna ekorre bildar familjegrupper med cirka fem medlemmar. Ibland dokumenteras ensamma exemplar eller par. Utanför parningstiden försvarar flockens vuxna medlemmar ett revir som är 0,3 till 1,25 hektar stort. Gulfotade buskekorrar som hålls i fångenskap kan vara aggressiva mot varandra. Vid strider uppstår svåra sår och ibland dödas en av motståndarna. Hanar som vill para sig har speciella läten och en hona som är parningsberedd svarar med liknande läten. Honor som hölls i fångenskap var dräktiga 56 till 58 dagar och födde oftast två ungar per kull. Ungarna diar sin mor 4 till 6 veckor. I fångenskap kan honan para sig kort efter ungarnas födelse. Ibland var avståndet mellan två kullar endast 62 dagar. Nyfödda ungar är ganska bra utvecklade. Honan kan flytta på dem genom att hålla deras bakdel i munnen. I viss mån deltar även fadern i ungarnas uppfostran, bland annat genom pälsvård. Föräldrarna flyttar ingen fast föda till boet. Vanligen stannar ungarna 6 månader i föräldrarnas närhet.