Der Stirnhaubentapaculo (Merulaxis stresemanni), auch als Stresemanntapaculo bezeichnet, ist eine Vogelart aus der Familie der Bürzelstelzer. Er kommt in den brasilianischen Bundesstaaten Bahia und Minas Gerais vor. Zusammen mit dem Braunbauchtapaculo (Merulaxis ater), dem er sehr ähnlich sieht, bildet er die Gattung der Stirnhaubentapaculos (Merulaxis). Das Artepitheton bezieht sich auf den deutschen Ornithologen Erwin Stresemann.

El macuquiño de Stresemann​ o gallito de Stresemann (Merulaxis stresemanni),​ es una especie de ave paseriforme, una de las dos pertenecientes al género Merulaxis de la familia Rhinocryptidae. Es endémica de Brasil.

Isosukastapakulo (Merulaxis stresemanni) on äärimmäisen uhanalainen Brasiliassa elävä varpuslintu. Laji on nimetty Erwin Stresemannin kunniaksi. Isosukastapakulo on kooltaan noin 20 cm. Lajin selkä ja pyrstö ovat väriltään mustat. Lajin rinta ja pää on kiiltävän tummansininen. Lajilla on nokan tyvessä sininen tupsu. Isosukastapakulon alaperä on tumman ruskeanpunainen. Laji muistuttaa ulkonäöltään sukastapakuloa (Merulaxis ater). Myös lajin äänet ovat hyvin samankaltaisia vihellyksiä kuin sukastapakulolla. . Lajin elintavoista ei tiedetä paljoakaan. Isosukastapakulot muistuttavat sukastapakuloa myös siinä, että ne elävät samanlaisissa metsissä. Isosukastapakulokannan kooksi arvioidaan 50–250 yksilöä. Lajin suurin uhka on metsien kaataminen kaakaoviljelmien tieltä.

Stresemanns tapaculo (Merulaxis stresemanni) is een bijna uitgestorven zangvogel uit de familie der tapaculo's (Rhinocryptidae).

O entufado-baiano ou bigodudo-baiano (nome científico: Merulaxis stresemanni) é uma espécie de ave pertencente à família Rhinocryptidae. Foi descrito em 1960 pelo ornitólogo teuto-brasileiro Helmut Sick. É um raro passeriforme endêmico da Mata Atlântica do Brasil, cujos registros recentes se restringem aos municípios de Bandeira, Jordânia e Macarani, na divisa entre Minas Gerais e Bahia. Os registros históricos da espécie são provenientes de Ilhéus e Una. Encontra-se em perigo crítico de extinção por causa da perda de habitat, com uma população inferior a 50 indivíduos adultos. Uma população com essa quantidade de indivíduos pode estar sofrendo uma depressão endogâmica, tendência dos indivíduos se acasalarem com parentes levando a uma maior probabilidade de homozigose nos descendentes, causando uma maior expressão de genes deletérios. Quanto menor a população, maiores as dificuldades de preservação em longo prazo da espécie, pois populações pequenas estão mais sujeitas aos efeitos da perda da variabilidade genética. Desde 2007 A Fundação Biodiversitas vem desenvolvendo atividades de biologia da conservação para evitar a extinção da espécie. A American Bird Conservancy faz uma campanha de arrecadação de recursos, e tem apoiado as pesquisas com os últimos indivíduos do entufado-baiano.

Топаколо Штреземанна (лат. Merulaxis stresemanni) — очень редкая птица из семейства топаколовых, находящаяся под угрозой исчезновения. Эндемик Бразилии. Обитает в тропических и субтропических лесах. Названа, очевидно, в честь Эрвина Штреземанна.

Bahiaborstpanna (Merulaxis stresemanni) är en akut utrotningshotad fågel i familjen tapakuler som enbart förekommer i ett litet område i östra Brasilien. == Utseende och läten == Bahiaborstpannan är en medelstor (20 cm), långstjärtad fågel med tydliga borst på pannan, därav namnet. Näbben är slank och mörk. Hanen är enhetligt bly- eller skiffergrå med mörkt kastanjebrun övergump, undergump och övre stjärttäckare. Honan är kanelbrun ovan med mer sotfärgad stjärt och undersidan färggladare kanelröd. Fågeln är mycket lik nära släktingen svart borstpanna (Merulaxis ater), men lätet skiljer sig tydligt, en karakteristisk, fallande serie med musikaliska, visslande toner, mot slutet något stigande. == Utbredning och systematik == Fågeln förekommer sällsynt och lokalt vid kusten i östra Brasilien, i Bahia. Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.