BirdNET+ Taxonomy

v0.1-Mar2026

← Back to browse

Masked Shrike
Len Worthington (cc-by-sa)

Masked Shrike

Lanius nubicus
BirdNET IDBN06394
Taxon groupAves
iNat observations1,025
Image sourceiNaturalist
/taxonomy/api/species/Lanius%20nubicus
Loading…

Description wikipedia

The masked shrike (Lanius nubicus) is a species of bird in the shrike family, Laniidae. It breeds in southeastern Europe and at the eastern end of the Mediterranean, with a separate population in eastern Iraq and western Iran. It is migratory, wintering mainly in northeast Africa. Although it is a short-range migrant, vagrants have occurred widely elsewhere, including northern and western Europe. It is the smallest member of its genus, long-tailed and with a hooked bill. The male has mainly black upperparts, with white on its crown, forehead and supercilium and large white patches on the shoulders and wings. The throat, neck sides and underparts are white, with orange flanks and breast. The female is a duller version of the male, with brownish black upperparts and a grey or buff tone to the shoulders and underparts. The juvenile has grey-brown upperparts with a paler forehead and barring from the head to rump, barred off-white underparts and brown wings аpart from the white primary patches. The species' calls are short and grating, but the song has melodic warbler-like components. The masked shrike's preferred habitat is open woodland with bushes and some large trees. It is less conspicuous than its relatives, avoiding very open country and often perching in less exposed locations. The nest is a neat cup built in a tree by both adults, and the clutch is normally 4–6 eggs, which are incubated by the female for 14–16 days until hatching. The chicks are fed by both parents until they fledge 18–20 days later, and remain dependent on the adults for about 3–4 weeks after leaving the nest. The masked shrike eats mainly large insects, occasionally small vertebrates; it sometimes impales its prey on thorns or barbed wire. Populations are decreasing in parts of the European range, but not rapidly enough to raise serious conservation concerns, and the species is therefore classified by the International Union for Conservation of Nature as being of least concern.

Translated Descriptions (14)

ar wikipedia
صرد مقنع أو دقناش قبطي (الاسم العلمي: Lanius nubicus) (بالإنجليزية: Masked Shrike) هو طائر ينتمي إلى دقنوش (فصيلة: Laniidae).
de wikipedia
Der Maskenwürger (Lanius nubicus) ist eine Vogelart der Gattung Lanius innerhalb der Familie der Würger (Laniidae). Das Verbreitungsgebiet des obligaten Zugvogels liegt im östlichen Mittelmeerbereich und in Kleinasien. Die Überwinterungsgebiete der insgesamt noch sehr unzureichend erforschten Art liegen in der östlichen Sahelzone südlich der Sahara.
es wikipedia
El alcaudón núbico​ (Lanius nubicus) es una especie de ave paseriforme de la familia de los alcaudones (familia Laniidae).​​ Habita diversas regiones de Oriente Medio desde Turquía hasta Irán, así como el extremo suroriental de Europa. Inverna en África (desde Nigeria hasta Etiopía) y Yemen.​
fi wikipedia
Valko-otsalepinkäinen (Lanius nubicus) on Kaakkois-Euroopassa ja Etu-Aasiassa pesivä lepinkäisten suvun varpuslintu. Hieman pikkulepinkäistä kookkaamman valko-otsalepinkäisen pituus on 17–18,5 cm ja paino 50–70 g. Lajin elinympäristöä ovat pensaikot, puutarhat ja harvakasvuiset metsät. Väritys on mustavalkoinen, pyrstö pitkähkö. Vanhan linnun kupeilla on selkeä oranssi kuvio. Valko-otsalepinkäinen rakentaa pesänsä puun oksalle tai pensaaseen. Munia on 4–7, ja naaras hautoo niitä kaksi viikkoa. Lintu saalistaa sekä maassa olevia että lentäviä hyönteisiä, kuten heinäsirkkoja ja pistiäisiä, sekä pieniä varpuslintuja ja liskoja. Lepinkäismäiseen tapaansa se istuu oksalla tai tolpan päässä ja syöksyy sieltä saaliin kimppuun.
fr wikipedia
La Pie-grièche masquée (Lanius nubicus) est une espèce de passereaux de la famille des Laniidae. Cet oiseau est la plus petite espèce de son genre, Lanius, et possède une longue queue et un bec crochu. Chez le mâle, les parties supérieures sont principalement noires, avec du blanc sur la calotte, le front, sur un large sourcil et sur des taches sur les tectrices scapulaires et les ailes. La gorge, le cou et les parties inférieures sont blanches, à l'exception de la poitrine et des flancs orange. La femelle ressemble au mâle mais est plus terne, avec des parties supérieures noir brunâtre, et les scapulaires et les parties inférieures grisâtres ou chamoisées. Le juvénile a les parties supérieures gris-brun avec le front plus pâle et des stries de la tête jusqu'au croupion, les parties inférieures blanc cassé et barrées, et les ailes brunes, à l'exception de taches blanches sur les rémiges primaires. Le cri d'alerte est court et grinçant, mais le chant est plus mélodieux, rappelant ceux de certaines espèces d'hypolaïs. La saison de reproduction de la Pie-grièche masquée commence en avril. Le couple construit un nid soigné, placé dans un arbre, et la femelle pond généralement de quatre à six œufs. La couvaison dure 14 à 16 jours, et les poussins sont nourris par les deux parents pendant 18 à 20 jours après l'éclosion. Une fois leur premier envol pris, les juvéniles restent dépendants des adultes pendant trois à quatre semaines. Cette pie-grièche se nourrit principalement de gros insectes, et parfois de petits invertébrés ; elle empale parfois ses proies sur des épines ou sur des barbelés. La Pie-grièche masquée se reproduit dans le Sud-Est de l'Europe et dans l'Est du bassin méditerranéen, avec une population distincte dans l'Est de l'Irak et l'Ouest de l'Iran, bien qu'aucune sous-espèce ne soit distinguée. Cet oiseau est migrateur, passant l'hiver dans le Nord-Est de l'Afrique. Bien que les déplacements migratoires concernent des distances faibles, des oiseaux erratiques ont été observés dans de nombreuses autres zones, et notamment le Nord et l'Ouest de l'Europe. La Pie-grièche masquée occupe les boisements ouverts parsemés d'arbustes et de quelques gros arbres. Elle s'expose moins que d'autres pies-grièches, évitant les habitats très ouverts et se perchant souvent en des lieux moins exposés. Les populations de ce passereau sont en déclin dans certaines zones de son aire de distribution européenne, mais pas de façon suffisamment marquée pour justifier de menaces. Ainsi, cette espèce est considérée comme de « préoccupation mineure » par l'Union internationale pour la conservation de la nature.
it wikipedia
L'averla mascherata (Lanius nubicus, Lichtenstein, 1823) è un uccello passeriforme della famiglia dell'averla (Laniidae). Nidifica nell'Europa sud-orientale e dell'estremità orientale del Mediterraneo, con un popolazione separata nell'Iraq orientale e nell'Iran occidentale. È un uccello migratore, sverna principalmente nell'Africa nord-orientale. Sebbene sia un migratore a corto raggio, le migrazioni si verificano altrove, compresa l'Europa nord-occidentale. È il membro più piccolo del suo genere, dalla coda lunga e dal becco uncinato. Il maschio ha le parti superiori prevalentemente nere, con il bianco sulla corona, sulla fronte e sul supercilium (caratteristica del piumaggio sulla testa in alcune specie di uccello) e grandi macchie bianche sulle spalle e sulle ali. La gola, i lati del collo e le parti inferiori sono bianchi, con fianchi e petto arancioni. La femmina ha una colorazione più opaca del maschio, con parti superiori nere brunastre e un tono grigio o camoscio sulle spalle e sulle parti inferiori. Il "giovane" ha le parti superiori grigio-marroni con una fronte più chiara e barrata dalla testa alla groppa, parti inferiori bianco sporco barrate e ali marroni a parte le macchie primarie bianche. I richiami della specie sono brevi e stridenti, ma il canto ha componenti melodiche simili a quelle dei silvidi. Il suo habitat preferito è tipicamente un bosco aperto con cespugli e alcuni grandi alberi. È meno appariscente dei suoi parenti, evita le campagne molto aperte e spesso di appollaia in luoghi meno esposti. Il nido è un coppa ordinata costruita su un albero da entrambi gli adulti e la covata è generalmente di 4-6 uova, che vengono incubate dalla femmina per 14-16 giorni fino alla schiusa. I pulcini vengono nutriti da entrambi i genitori fino all'involo, che avviene dopo 18-20 giorni, e rimangono dipendenti dagli adulti per circa 3-4 settimane dopo aver lasciato il nido. L'averla mascherata si nutre principalmente di grossi insetti, occasionalmente di piccoli vertebrati; a volte impala la sua preda su spine o su un filo spinato. Le popolazioni stanno diminuendo in alcune parti dell'areale europeo, ma non abbastanza rapidamente da sollevare seri problemi di conservazione. La specie viene, quindi, classificata dall'Unione Internazionale per la conservazione della natura come a rischio minimo.
ko wikipedia
라니우스 누비쿠스(Lanius nubicus)는 때까치과(Laniidae)에 속하는 새의 한 종 (생물학)이다. 유럽 남동부와 지중해 동부 끝에서 번식하며, 이라크 동부와 이란 서부에 별도의 개체군이 있다. 철새이며 주로 아프리카 북동부에서 월동한다. 단거리 이주이기는 하지만 북유럽과 서유럽을 비롯한 다른 곳에서도 부랑자가 광범위하게 발생하고 있다. 이 종 중에서 가장 작은 종으로, 꼬리가 길고 부리가 구부러져 있다. 수컷은 윗부분이 주로 검은색이며 정수리, 이마, 눈썹선에는 흰색이 있고 어깨와 날개에는 큰 흰색 반점이 있다. 목, 목 옆면, 밑 부분은 흰색이고 옆구리와 가슴은 주황색이다. 암컷은 수컷보다 더 칙칙한 버전으로 윗부분은 갈색을 띤 검은색이고 어깨와 아랫부분은 회색 또는 담황색이다. 어린 새끼는 윗부분이 회갈색이고 이마가 더 옅으며 머리에서 엉덩이까지 막혀 있고 밑 부분은 황백색이고 날개는 흰색 기본 패치와 별도로 갈색이다. 종의 울음소리는 짧고 거슬리지만, 그 노래에는 명곡 같은 멜로디의 요소가 있다.
nl wikipedia
De maskerklauwier (Lanius nubicus) is een zangvogel uit de familie klauwieren (Laniidae).
pl wikipedia
Dzierzba białoczelna (Lanius nubicus) – gatunek małego ptaka z rodziny dzierzb (Laniidae). Występuje od wschodniej Grecji i Bułgarii przez Turcję i Cypr po Izrael i zachodni Iran (góry Zagros). Wędrowny, zimuje w Afryce Subsaharyjskiej i w południowo-zachodniej części Półwyspu Arabskiego. Nie wyróżnia się podgatunków. Morfologia Długość ciała 17–18,5 cm; masa ciała 14,5–30 g (zwykle około 20–23 g). Biotop Preferuje naturalne otwarte lasy z krzewami i polanami, lubi duże pojedyncze drzewa. Gniazduje w różnych typach świetlistych lasów liściastych, iglastych i mieszanych lub w zaroślach makii lub podobnych. Zwykle nie występuje na terenach otwartych lub w pobliżu miejsc zamieszkanych przez ludzi, ale lokalnie pojawia się w gajach cytrusowych i oliwnych, sadach, winnicach, ogrodach itp. Rozród Jest to ptak monogamiczny. Budową gniazda zajmują się oba ptaki z pary. Sezon składania jaj trwa od kwietnia do połowy czerwca. Gniazdo jest umiejscowione w rozwidleniu gałęzi lub na bocznej gałęzi drzewa, czasami w gęstym (często ciernistym) krzaku. Jest stosunkowo małe, otwarte, starannie zbudowane z korzonków, gałązek, łodyg i mchu, w środku wyłożone sierścią lub materiałami sztucznymi, z zewnątrz ozdobione porostami. W zniesieniu zazwyczaj 4–6 jaj. Pożywienie W skład diety dzierzby białoczelnej wchodzą głównie koniki polne i chrząszcze, ale żywi się ona również innymi owadami i drobnymi kręgowcami, takimi jak jaszczurki czy małe ptaki wróblowe. Status zagrożenia Międzynarodowa Unia Ochrony Przyrody (IUCN) uznaje dzierzbę białoczelną za gatunek najmniejszej troski (LC – least concern) nieprzerwanie od 1988 roku. Liczebność światowej populacji, wstępnie obliczona na podstawie szacunków organizacji BirdLife International dla Europy i Turcji z 2021 roku, mieści się w przedziale 121–355 tysięcy dorosłych osobników. Trend liczebności populacji nie jest znany. W Europie prawdopodobnie główną przyczyną spadku populacji jest degradacja preferowanych przez ten gatunek siedlisk. Podczas migracji dzierzba białoczelna narażona jest na odstrzał w Turcji, na Bliskim Wschodzie i w Afryce. Lokalnie jest prześladowana w Grecji i Syrii, ponieważ jest tam uznawana za ptaka przynoszącego nieszczęście.
pt wikipedia
Picanço-núbio ou picanço-da-núbia (nome científico: Lanius nubicus) é uma espécie de pássaro da família Laniidae que se reproduz principalmente no sudeste da Europa e no extremo leste do Mediterrâneo, com populações isoladas no leste do Iraque e oeste do Irã. É uma ave migratória e inverna principalmente no nordeste da África. Prefere florestas abertas com arbustos e algumas árvores de grande porte, de onde procura alimento. Suas presas — insetos e pequenos vertebrados — são capturadas no solo, e depois espetadas em espinhos ou arame farpado, podendo ser devoradas imediatamente ou "guardadas" para serem consumidas mais tarde. Esse hábito de empalar suas vítimas rendeu má reputação à espécie. Ele é o menor membro do seu gênero, sendo pequeno e de cauda longa. O macho tem as partes superiores pretas; coroa, testa e lista supraciliar brancas, além de grandes manchas claras nos ombros e asas. Garganta, laterais do pescoço e partes inferiores do corpo também são brancas, com laranja nas laterais e no peito. A fêmea tem a plumagem com cores menos vívidas, suas partes superiores são preto-amarronzadas e há uma coloração cinza ou acastanhada nos ombros e nas partes inferiores. O juvenil tem as partes superiores castanho-acinzentadas, com faixas mais escuras da cabeça ao final do dorso, testa cinza pálido, cor esbranquiçada nas partes inferiores e asas marrons com manchas brancas. A ave emite chamados curtos e estridentes, mas sua canção é relativamente suave e parecida com a da felosa-das-oliveiras‎. A população de picanços-núbios tem diminuído nas últimas décadas na Europa. A espécie está em declínio na Grécia e na Turquia por causa da perda de habitat, e uma grande diminuição de sua população em Israel vem ocorrendo possivelmente pelo uso de pesticidas. Na Somália, já é considerada rara. No entanto, o declínio populacional não é rápido o suficiente para se enquadrar nos critérios de vulnerabilidade da União Internacional para a Conservação da Natureza e dos Recursos Naturais (UICN). Além disso, estima-se que haja 600 mil indivíduos no mundo e sua área de reprodução abranja cerca de 353 mil km2, fazendo com que o pássaro seja classificado pela UICN como uma "espécie pouco preocupante".
ru wikipedia
Маскированный сорокопут (лат. Lanius nubicus) — небольшая певчая птица из семейства сорокопутовых.
sv wikipedia
Masktörnskata (Lanius nubicus) är en törnskata inom släktet Lanius. Den häckar i sydöstra Europa och i ett område öster om Medelhavet, med en separat population i östra Irak och västra Iran. Det är flyttfågel som huvudsakligen övervintrar i nordöstra Afrika. Även om det är en kortflyttare uppträder den ofta utanför sitt normala utbredningsområde, bland annat i norra och västra Europa. Masktörnskatan är den minsta arten inom sitt släkte. Den är långstjärtad och har krökt näbbspets. Hanen är framför allt svart på ovansida, med vit kind, panna och ögonbrynsstreck, vita skuldror och handbasfläckar. Strupen och undersidan är vita, med mättat orange kroppssida och bröst. Honans fjäderdräkt är en mattare version av hanens, med brunsvart ovansidan och grå- eller brungultonade skuldror och undersida. Juvenil fågel har gråbrun ovansida med blekare panna och är streckad från huvud till övergump. Vidare har den vit undersida och bruna vingar utöver de vita fläckarna på vingpennorna. Artens olika läten är korta och samtal är korta och gnissliga, men sången har melodiska sångarliknande komponenter. Masktörnskatan föredrar öppen skogsmark med buskar och enstaka stora träd. Den är mindre iögonfallande än många av sina släktingar, undviker mycket öppna habitat och sitter ofta på mindre exponerade platser. Boet är prydligt, skålformat och placeras i ett träd. Båda könen bygger boet tillsammans och kullen består nprmalyt av 4-6 ägg, som ruvas av honan i 14-16 dagar. Ungarna matas av båda föräldrarna tills de är flygga efter 18-20 dagar, och förblir beroende av de vuxna i cirka 3-4 veckor efter att de lämnat boet. Masktörnskatan äter främst stora insekter och ibland små ryggradsdjur. Ibland spetsar den sitt byte på törnen eller taggtråd. Populationer minskar i delar av det europeiska utbredningsområdet, men inte tillräckligt snabbt för att arten ska bedömas som hotad, utan kategoriseras som livskraftig (LC) av IUCN.
tr wikipedia
Alaca örümcek kuşu ya da Maskeli örümcek kuşu (Lanius nubicus), örümcek kuşugiller familyasına ait bir kuş türü. Yuvalarını ağaçlara yaparlar ve 4-7 yumurta bırakırlar. Erkekler siyah-beyaz tüylere sahip olup ve yan tarafları turuncudur. Yaklaşık 17-18 cm'dirler. Üst kısımları, taçları, uzun kuyrukları ve kanatları genellikle siyahtır. Kanatların beyaz yamalar vardır, bunlar uçuş sırasında fark edilir. Yüzleri beyazdır, sadece gözlerinin üzerinden geçen geniş siyah bir çizgi vardır. Dişi ve genç kuşlarda üst kısımlar koyu gridir.
zh wikipedia
云斑伯劳(学名:Lanius nubicus)是伯劳科伯劳属的一种,为土耳其、塞浦路斯、以色列和叙利亚的常见物种。云斑伯劳是一种候鸟,其繁殖季节在东南欧洲以及地中海东岸度过,少数族群还能到达伊朗西部;冬季会迁徙至非洲东北部。

Common Names (61 locales)

ar دُغْنَاشٌ أَصْقَعُ
arz صرد مقنع
bg Белочела сврачка
br Pig-spern vailh
ca capsigrany emmascarat
cs ťuhýk běločelý
cy Cigydd mygydog
da Masketornskade
de Maskenwürger
el Παρδαλοκεφαλάς
en Masked Shrike
eo maskolanio
es Alcaudón Núbico
es_EC Alcaudón Núbico
es_ES Alcaudón núbico
es_MX Alcaudón Núbico
et valgelauk-õgija
eu Antzandobi nubiarra
fa سنگ‌چشم پیشانی‌سفید
fi valko-otsalepinkäinen
fr Pie-grièche masquée
ga Scréachán masctha
gl Picanzo nubio
gu અરબી લટોરો
he חנקן נובי
hr crnokapi svračak
hu Álarcos gébics
hy Դիմակավոր շամփրուկ
id Cendet bertopeng
is Grímusvarri
it Averla mascherata
ja シロクロモズ
ka ნიღბიანი ღაჟო
kk Қарамойын тағанақ
ko 라니우스 누비쿠스
ku Gabelek
lt Baltakaktė medšarkė
lv Maskas čakste
mk Нубиско свраче
nl Maskerklauwier
nn kvitpannevarslar
no hvitpannevarsler
nv Ásáí Dineʼé Bikéyahdę́ę́ʼ zahalániitsoh
pcd Agache-écreuhèle mastchée
pl dzierzba białoczelna
pt picanço-da-núbia
pt_PT Picanço-da-núbia
ro Sfrâncioc cu mască
ru Маскированный сорокопут
sk strakoš bieločelý
sl Zakrinkani srakoper
sq Larushi ballëbardhë
sr Dugorepi svračak
sv masktörnskata
tr Maskeli Örümcekkuşu
uk Сорокопуд білолобий
vi Bách thanh mặt nạ
zh 雲斑伯勞
zh-CN 云斑伯劳
zh-cn 云斑伯劳
zh-tw 雲斑伯勞

External Identifiers

iNaturalist#12023
eBirdmasshr1
Macaulay Librarymasshr1
Xeno-CantoLanius nubicus
observation.org#1223
GBIF2492855
NCBI276759
AvibaseLanius-nubicus
BirdLife22705099