Der Schwarzstirn-Springaffe (Callicebus nigrifrons) ist eine Primatenart aus der Unterfamilie der Springaffen innerhalb der Familie der Sakiaffen (Pitheciidae). Bis Ende der 1990er-Jahre galt er als Unterart des Maskenspringaffen.

El guigó de frente negra es un primate platirrino de la familia de los pitécidos, endémico de los bosques de la Mata Atlántica del sudeste de Brasil, en los estados de Minas Gerais, Espirito Santo, Río de Janeiro y San Pablo.

Il callicebo dalla fronte nera (Callicebus nigrifrons Spix, 1823) è un primate Platirrino della famiglia dei Pitecidi. Veniva considerato una sottospecie di Callicebus personatus (Callicebus personatus nigrifrons): attualmente, con l'evoluzione del concetto di specie verso il modello di specie ecologica piuttosto che biologica, questi animali vengono considerati dalla maggior parte degli studiosi una specie a sé stante. La specie è endemica della foresta atlantica del Brasile sud-orientale (stati di Minas Gerais, Espírito Santo, Rio de Janeiro e San Paolo). Si tratta di animali diurni ed arboricoli, che vivono in gruppi familiari costituiti da una coppia riproduttrice coi figli di più parti, generalmente in numero non superiore a tre. Le coppie sono monogame e durano fino alla morte di uno dei componenti. Ciascun gruppo occupa un proprio territorio, che viene delimitato tramite un sistema piuttosto complesso di vocalizzazioni territoriali e difeso strenuamente da eventuali intrusi, anche se è assai raro che gli incontri fra vari gruppi sfocino in zuffe vere e proprie. Questi animali si nutrono principalmente di frutta, anche se non disdegnano di tanto in tanto di integrare la dieta con insetti, uova e piccoli vertebrati. La femmina partorisce una volta all'anno, dando alla luce solitamente un unico cucciolo: in caso di parti gemellari, solitamente il più piccolo dei gemelli viene abbandonato al proprio destino. Il cucciolo viene accudito dal padre fino a quando non è in grado di seguire il gruppo e nutrirsi autonomamente: resta però coi genitori fino al raggiungimento della maturità sessuale, che sopraggiunge attorno al terzo anno d'età.

검은이마티티(Callicebus nigrifrons)는 신세계원숭이에 속하는 티티원숭이의 일종이다. 남아메리카의 브라질에서 발견된다. 검은이마티티는 작은 주행성 영장류이다. 몸은 회색에서 갈색까지의 털로 덮여 있으며, 얼굴 주변에는 검은색 털이 밀집되어 있다. 꼬리는 은은한 주황색을 띤다. 몸무게는 1~2kg이고, 머리부터 몸까지의 길이는 약 270~450mm이다. 성적 이형성을 보이지 않는다. 사육 환경에서 최대 12년까지 살 수 있다.

Callicebus nigrifrons is een zoogdier uit de familie van de sakiachtigen (Pitheciidae). De wetenschappelijke naam van de soort werd voor het eerst geldig gepubliceerd door Johann Baptist von Spix in 1823.

Callicebus nigrifrons é uma espécie de Macaco do Novo Mundo, da família Pitheciidae e subfamília Callicebinae. É endêmico do Brasil, ocorrendo na região sudeste, nos estados do Rio de Janeiro, ao norte do rio Tietê e leste do rio Paraná em São Paulo, e com distribuição no oeste de Minas Gerais limitada pelo rio Paranaíba. É encontrado na Serra da Mantiqueira e Serra do Espinhaço. Possui face e testa de cor preta, assim como orelhas, resto do corpo é cinzento ou amarronzado, e a cauda é alaranjada.

Чернолобый прыгун (лат. Callicebus nigrifrons) — вид приматов семейства Саковые.

Callicebus nigrifrons är en däggdjursart som först beskrevs av Johann Baptist von Spix 1823. Callicebus nigrifrons ingår i släktet springapor och familjen Pitheciidae. IUCN kategoriserar arten globalt som nära hotad. Inga underarter finns listade. Individerna når en kroppslängd (huvud och bål) av 30 till 39,5 cm, en svanslängd av 45,5 till 50 cm och en vikt av 1,0 till 1,65 kg. Pälsen kring det mörka och nästan nakna ansiktet är svartaktig. Andra delar av huvudet och bålen är täckta av prickig brunaktig päls. Däremot är underarmarna, händerna och fötterna åter svarta. Djuret har en rödbrun till orange päls på svansen. Denna springapa förekommer i södra Brasilien i delstaterna São Paulo, Minas Gerais och Rio de Janeiro. Habitatet utgörs främst av fuktiga skogar. Liksom andra springapor äter Callicebus nigrifrons främst frukter. Ett monogamt föräldrapar och deras ungar bildar en liten flock. Arten är aktiv på dagen och klättrar främst i träd. Fruktfödan kompletteras med frön, blad och ryggradslösa djur. Flocken har upp till 6 medlemmar och ett 21 till 48 hektar stort revir. Föräldraparet och ibland även äldre ungdjur skriker tillsammans (främst på kvällen) för att visa sitt anspråk. När en ny hanne får dominansen i flocken dödar den ibland den andra hannens ungar. Hannen deltar i uppfostringen av sina egna ungar genom att bära och skydda de.