عواء بني (الاسم العلمي: Alouatta guariba) هو نوع من الحيوانات يتبع جنس سعدان العواء من فصيلة السعادين عنكبوتية.

Der Braune Brüllaffe (Alouatta guariba, Syn.: A. fusca) ist eine Primatenart aus der Gattung der Brüllaffen innerhalb der Klammerschwanzaffen (Atelidae). Er lebt im südöstlichen Brasilien.

El guariba (Alouatta guariba) o carayá marrón es una especie de la familia de los Atelidae,​​ un tipo de platirrino, que vive en bosques del extremo noreste de Argentina en la provincia de Misiones y el sureste de Brasil. Se asocian en grupos de dos a once individuos.​ No obstante su nombre su color es variable, desde naranja-rojizo hasta negro.​ Se reconocen dos subespecies:​ (Alouatta guariba guariba) (Alouatta guariba clamitans) El Alouatta guariba fue declarado monumento natural de la provincia de Misiones en Argentina mediante la ley n.º 3455 sancionada el 13 de noviembre de 1997.​

Le Hurleur brun (Alouatta guariba) est un singe hurleur ou alouate, qui vit dans les forêts du sud-est du Brésil et de l'extrême nord-est de l'Argentine. Il vit en groupes de deux à onze individus. Malgré son nom de « Hurleur brun », il est de couleur variable, certains individus pouvant même présenter une couleur en grande partie rouge-orange ou noir.

La scimmia urlatrice bruna (Alouatta guariba Humboldt, 1812) è un primate platirrino della famiglia degli Atelidi. Veniva un tempo classificata come Alouatta fusca: tale nome è attualmente considerato obsoleto.

갈색고함원숭이(Alouatta guariba)는 신세계원숭이에 속하는 고함원숭이의 일종이다. 아르헨티나와 브라질에 분포한다. 2 마리에서 11 마리까지 무리를 지어 생활한다.

De bruine brulaap (Alouatta guariba) is een breedneusaap uit de familie van de grijpstaartapen (Atelidae). De soort komt voor in het Zuidoosten van Brazilië en in de Argentijnse provincie Misiones. De apensoort leeft voornamelijk in beboste gebieden. De wetenschappelijke naam van de soort werd voor het eerst geldig gepubliceerd door Alexander von Humboldt in 1812.

O bugio-ruivo, bugio-marrom ou simplesmente bugio (nome científico:Alouatta guariba) é uma espécie de primata do Novo Mundo que habita o leste e sudeste do Brasil e a província de Misiones na Argentina. A coloração consiste de um castanho escuro, com região lombar variando de uma tonalidade ruiva a alaranjada, sem dicromatismo sexual em A. g. guariba, mas com dicromatismo sexual acentuado em A. g. clamitans. Sua área de distribuição pode se sobrepor com a do bugio-preto, o que permite a existência de prováveis híbridos entre as duas espécies. Entretanto, estudos moleculares demonstram que o bugio-ruivo é mais próximo evolutivamente do bugio-de-mãos-ruivas, tendo se separado dessa espécie há cerca de 4 milhões de anos. Os bugios são majoritariamente folívoros, comendo outros itens alimentares de forma casual: entretanto, há uma grande seletividade nas espécies de plantas consumidas por esses primatas. Cerca de 3/4 da dieta é composta por folhas, sendo que cerca de 41% dessas provêm de lianas, e como mostrado em estudos na Mata de Santa Genebra em Campinas, mais da metade da dieta provém de apenas de 6 espécies. Como os outros integrantes do gênero Alouatta, o bugio-ruivo emite vocalizações em contextos de territorialidade: cerca de 92% das vocalizações se dão em momentos de contato visual com outros grupos. São conhecidos pelo fato de que quando se sentem ameaçados, eles defecam em sua mão e jogam na pessoa, causando sensação de queimação. Possui duas subespécies: A. g. clamitans - encontrado ao sul do rio Doce; A. g. guariba - encontrado ao norte do rio Doce e é considerado como criticamente em perigo pela IUCN e o IBAMA. Gregorin (2006) considerou essas duas subespécies como espécies separadas, A. fusca (sendo que este nome é sinônimo de A. guariba) e A. clamitans.

Бурый ревун (лат. Alouatta guariba) — вид паукообразных обезьян (Atelidae). Представители обитают в лесах на юго-востоке Бразилии и северо-востоке Аргентины. Подобно родственным видам, обладают хватательным хвостом. И у них густая шерсть, характерная для рода. В рационе в основном листья и фрукты видов Ficus, Zanthoxylum и Eugenia. Существуют два подвида: Северный бурый ревун (Alouatta guariba guariba); Южный бурый ревун (Alouatta guariba clamitans).

Alouatta guariba (tidigare Alouatta fusca) är en däggdjursart som först beskrevs av Alexander von Humboldt 1812. Alouatta guariba ingår i släktet vrålapor, och familjen Atelidae. Inga underarter finns listade i Catalogue of Life. Wilson & Reeder (2005) skiljer mellan två underarter. Hos Alouatta guariba når hannar en kroppslängd (huvud och bål) av 50 till 60 cm och honor blir utan svans 44 till 54 cm långa. Svanslängden är hos hannar 52 till 67 cm och honor har en 48 till 57 cm lång svans. Vikten är 5,3 till 7,2 kg för hannar samt 4,1 till 5,0 kg för honor. Den bruna, rödbruna eller svartaktig pälsen har ofta inslag av gult som glänser i solen. Kring kinderna och hakan förekommer hos hannar och honor ett tjockt skägg. Hår som växer åt olika håll bildar ovanför ansiktet en horisontal kam. Pälsens färg varierar något mellan olika utbredningsområden och i några regioner kan hannar och honor åtskiljas med hjälp av pälsfärgen. Denna vrålapa förekommer i östra Brasilien från delstaten Bahia söderut till delstaten Rio Grande do Sul. Arten finns även i argentinska provinsen Misiones. Alouatta guariba vistas främst i låglandet och den hittas även i låga bergstrakter. Habitatet utgörs av olika slags fuktiga skogar. Individerna bildar flockar som har vanligen omkring fem medlemmar. Antalet ökar ibland till cirka 11 individer. De vrålar på morgonen och ibland mitt på dagen för att visa sitt anspråk på reviret som är 5 till 45 hektar stort. Födan utgörs främst av blad som kompletteras med andra växtdelar och några insekter, till exempel termiter. Arten klättrar främst i träd men uppsöker ibland marken för att dricka. Djuret jagas för köttets skull och arten hotas av även av habitatförstörelse. Populationen är ganska stor och Alouatta guariba finns dessutom i olika skyddsområden. IUCN listar arten som sårbar (VU).

Alouatta guariba, Brezilya ve kuzey Arjantin'e özgü bir Alouatta türüdür.